<anforande>
<dok_hangar_id>2347977</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0983</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:83 Onsdagen den 2 mars</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>83</dok_nummer>
<dok_datum>2005-03-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Hälso- och sjukvårdsfrågor m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>499EF64B-EFC3-446C-BCE3-F98D185B9B49</anforande_id>
<anforande_nummer>111</anforande_nummer>
<talare>ANNE MARIE BRODÉN (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Conny Öhman, allt som beskrivs i fråga om Stockholm är väl inte riktigt sant. Sett till de synpunkter som kommer från patienterna har man ju stramat åt, försvårat valfriheten, infört remisstvång och gjort en massa andra saker. Det är klart att det alltid är möjligt att sänka kostnaderna om man också tar bort vård. Men det är väl egentligen inte det som det hela handlar om, utan det handlar om att 
ge
 vård. Det handlar också om ransoneringar på andra håll. Vi hör ofta ordet "prioriteringar" kopplat till Östergötland.
I senaste numret av Dagens Medicin pekar man på att det är felaktiga prioriteringar som i dag leder till att döende cancerpatienter får en sämre vård. Man följer inte riksdagens prioriteringsbeslut. Jag är ganska orolig över att man förväxlar prioriteringar med just ransoneringar. Det är kanske vad som sker också i Stockholm. Är inte Conny Öhman också ganska orolig över detta, inte minst när det kommer från Östergötland där Conny Öhman själv bor?
</anforandetext>
<intressent_id>0181478122414</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01SoU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>110521</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0983/#anf111</protokoll_url_www>
</anforande>
