<anforande>
<dok_hangar_id>2347966</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2005-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Offentlighet och sekretess samt integritetsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>836FFD9B-CEF9-4C76-87D9-98F3DA4A8239</anforande_id>
<anforande_nummer>91</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN LUNDGREN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Offentlig verksamhet, offentligt rum, den här kammaren, det vi gemensamt finansierar med våra skattepengar ska vara offentligt och öppet att granska för dem som finansierar, det vill säga för våra uppdragsgivare. De ska kunna granska vårt styre och också kunna granska övrig offentlig verksamhet. Det är det som är utgångspunkten. Det är också en grund för att kunna utkräva ansvar i andra sammanhang. Därför är offentlighet ett oerhört viktigt ingångsvärde när vi pratar om vår gemensamt finansierade verksamhet. Offentlighet måste alltid ha företräde när man pratar om vår verksamhet.
Men det finns ju några fall som ändå måste skyddas. Det rör sekretessfrågorna. Det rör enskilda som kan lida skada. Det kan vara enskilda personer eller enskilda företag. Civilsamhället kan drabbas i mötet med det offentliga rummet om uppgifter når ut.
Det finns ett intresse i vissa sammanhang att skydda människor, och det intresset är då större än det offentliga allmänintresset. Därför har vi en sekretesslagstiftning som vi ska vara uppmärksamma på. Om det offentliga rummet blir mer stängt så kommer medborgarnas möjligheter att kunna delta, utkräva ansvar och granska våra göranden och låtanden att försvåras, och det kan inte vara vårt uppdrag. Därför måste vi ge noga akt på alla önskemål om sekretess och sekretesslagstiftning.
Här har vi då en kommitté som redan har relaterats till, Offentlighets- och sekretesskommittén, som har gjort en genomlysning. Den rör den kommunala verksamheten och landsting, och den rör en lång rad olika frågeställningar. Vi har, som redan har framgått av debatten, kommit fram till att vi inte nu flyttar positioner innan vi har fått den här kommitténs slutsatser och regeringens bedömningar på bordet. Men vi ser med all önskvärd tydlighet att det finns skäl att göra en rad justeringar.
I det här sammanhanget är det viktigt att lyfta integritetsfrågorna. Respekten för den enskilda människan, för det privata rummet, är någonting som riskerar att komma i bakvattnet när, precis som Mats Einarsson sade, tekniken ger allt större möjligheter att granska, kontrollera och gripa in. Många talar om övervakningssamhällen med kameror, tekniska möjligheter och information om oss som enskilda medborgare som blir allt större, och det är klart att det här är viktigt att hävda integritetsaspekterna - att vi som enskilda människor äger vårt eget liv och inte blir fångar i systemet. 
Men det är, som framgått tidigare, inte en helt enkel avvägning, därför att det finns ju intressen när det gäller att kunna bekämpa brott. En av de motioner som finns med i det här betänkandet handlar om kontantkort till mobiltelefonnätet och möjlighet för personer att kunna komma till rätta med sådana som trakasserar via mobiltelefon. Möjligheten att registrera den typen av uppgifter skulle naturligtvis vara oerhört betydelsefull för de människor som drabbas, ofta kvinnor. Men frågan är om det är rätt avvägning.
Från vår sida är vi inte beredda att gå dit än i det här skedet. Vi ser fram emot och är glada för den integritetskommitté som uppenbarligen haft sitt andra sammanträde nu. Det finns en stor uppgift och en stor förväntan på att den kommittén kan bringa reda i en hel del av just de här frågorna, eftersom det finns alltmer knepiga avvägningar som måste göras, alltfler möjligheter, alltfler konflikter och allt svårare avvägningar. 
I det sammanhanget har vi då haft den diskussion som har funnits om biobankerna och biobanksregistret där man från många enskilda har uppfattat att de justeringar som vi har öppnat för har misstänkliggjorts. Många har dragit sig ur och sagt att man inte vill vara med därför att uppgifter har samlats in med en utgångspunkt men använts på ett annat sätt.
När man då pratar om att ett DNA-register skulle införas tror jag att man först måste reda ut de här frågorna. Det är då bra att vi får en översyn också i den här delen när det gäller biobankslagen. 
DNA-register - ja, men inte ett som registrerar alla medborgare. Där står inte vi i dag. Vi ser inte det som skälig avvägning. Det är också en fråga om att inte registrera för mindre brott. Och självklart - där tror jag att vi alla är överens - är det så att om vi ska ha ett DNA-register, om det bedöms rimligt, så är det bara för identifiering, inte de andra uppgifterna, och det är viktigt att hålla isär när vi pratar om de här frågorna. 
Vi har från Centerns sida valt att stå bakom det utskottsbetänkande som föreligger och har nöjt oss med ett särskilt yttrande om DNA-registret, herr talman. Jag yrkar alltså bifall till förslaget i utskottets betänkande.
</anforandetext>
<intressent_id>0155487380917</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01KU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>109718</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf91</protokoll_url_www>
</anforande>
