2347966 GS0972 Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari 2004/05 72 2005-02-09 00:00:00 Offentlighet och sekretess samt integritetsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 8E8223A2-8652-434B-9DD9-5CB65897442A 89 LISELOTT HAGBERG (fp) fp Herr talman! Vad är egentligen integritet? Själva ordet går förstås att definiera med hjälp av en ordbok, men det är troligtvis omöjligt att komma fram till en entydig och allmänt accepterad definition av begreppet personlig integritet. Möjligen underlättar det om man utgår från vad det är som ska skyddas och varför. Ändå är det inte självklart att vi alla här inne kommer fram till samma slutsatser. Något som vi däremot kan bli överens om är att det är angeläget att förebygga, bekämpa och beivra brott. Det är mycket enklare att enas om det. Jag menar att det är särskilt viktigt att tillvarata de möjligheter som ges just för att nå målet att färre brott begås och att fler klaras upp. Här har DNA-tekniken öppnat nya möjligheter just när det gäller att binda människor till brott. När det en gång blev möjligt att identifiera brottslingar via fingeravtryck var det ett viktigt steg framåt för kriminaltekniken. Nu är det faktiskt mer än 50 år sedan som den tekniken upptäcktes. Ändå är det nog många som fortfarande betraktar det som någonting nytt. Upptäckten har ju påverkat oss alla. Ett område där tekniken har fått särskilt stor betydelse är just kriminaltekniken och rättsmedicinen. I vårt land har DNA använts i större omfattning vid utredande av brott sedan 1999, då registren inrättades. Men ingenting är som bekant så bra att det inte kan bli bättre. De möjligheter som DNA-registreringen ger i dag i den så kallade polisdatalagen, som flera har hänvisat till här, är inte tillräckliga. Dagens lagstiftning innebär nämligen begränsningar när det gäller att använda den moderna tekniken för att utreda brott. Här behövs förändringar som underlättar arbetet. Lagen är utformad på så vis att om ett brott som inte ger mer än två års fängelse i straffskalan klaras upp med hjälp av DNA-prov måste materialet kasseras när utredningen är färdig. Vid vissa brott, som till exempel skadegörelse, sexuellt ofredande och överträdelse av besöksförbud, får inte proverna sparas. Man kan tycka att det är märkligt med tanke på att det skulle underlätta utredningar och spara en massa resurser. Lika viktigt som det är att möjligheten till registrering ökar är det förstås att de prover som tas och som sedan sparas används på rätt sätt. Det krävs självfallet klara och tydliga begränsningar när det gäller i vilket sammanhang proven och resultaten av desamma får användas. Envar förstår naturligtvis att det är ett jättestort steg att gå så långt som att registrera en hel befolkning. Det är verkligen tveksamt vad ett sådant register skulle användas till och hur. Herr talman! Jag och Folkpartiet menar att det är ett viktigt och betydelsefullt steg framåt att utöka möjligheten att spara prover som tagits på människor som begått brott dels för att öka antalet uppklarade brott, dels för att på ett tidigt stadium frikänna oskyldiga människor. Precis som har sagts här tidigare är den här frågan föremål för beredning i Regeringskansliet. Vi ser med tillförsikt fram emot en väl avvägd proposition i ämnet. Det finns med andra ord anledning att återkomma till den här frågan. I detta anförande instämde Helena Bargholtz och Tobias Krantz (båda fp). 0367418588113 GS01KU12 N 2010-01-01 00:00:00 109716 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf89