<anforande>
<dok_hangar_id>2347966</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2005-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Offentlighet och sekretess samt integritetsfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>A02B84A2-5C99-4390-A678-948182D7217C</anforande_id>
<anforande_nummer>85</anforande_nummer>
<talare>INGVAR SVENSSON (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag har några frågor till Henrik Järrel.
Först ska jag förklara att vi inte har sagt att ett DNA-register för hela befolkningen ska inrättas. Men vi har sagt att tanken är så pass intressant att man borde pröva den i en analys och en utredning. Jag vill bara slå fast det.
Henrik Järrel avvisar detta med att det finns missbruksrisker i samband med detta. Vad är det för missbruksrisker som finns i sammanhanget? En kanske mer generell fråga är: Vilka mänskliga organisationer och regler kan inte missbrukas?
Han säger att han inte vill ha detta för att det leder till ett kontrollsamhälle. Låt oss säga att det finns ett DNA-register på nio miljoner DNA-profiler. Man kan jämföra detta med PKU-biobanken, som innehåller all genetisk information. Det gör inte ett DNA-register. PKU-biobanken innehåller i dag cirka tre miljoner profiler med total genetisk information. Hur ser man egentligen på missbruksrisker i de sammanhangen?
</anforandetext>
<intressent_id>0575413157004</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01KU12</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>109712</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf85</protokoll_url_www>
</anforande>
