2347966 GS0972 Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari 2004/05 72 2005-02-09 00:00:00 Barn och föräldrar m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 8B290501-0A84-4C98-8322-766D96E210B8 213 MARIA HASSAN (s) s Herr talman! Den andra delen av lagutskottets betänkande LU10 behandlar motioner om förmyndare och god man, skuldsatta barn, faderskap, adoption och assisterad befruktning. En person som lider av nedsatt eller bristande beslutsförmåga har rätt att ansöka om en företrädare, och enligt föräldrabalken ska rätten eller överförmyndaren förordna en god man. Godmanskapet ska anpassas till den enskildes behov och med den enskildes samtycke. Utgångspunkten är att huvudmannen har kvar sin rättsliga handlingsförmåga. Den gode mannen får bara företa rättshandlingar inom ramen för sitt förordnande, och han måste i regel inhämta huvudmannens samtycke innan han företar en åtgärd för dennes räkning. Lagstiftningen om förmyndares, gode mäns och förvaltares förvaltning av egendom och tillsyn reformerades 1995. Lagutskottet har behandlat frågan om rättsförhållanden mellan gode män och huvudmän i flera betänkanden. Motionerna i dagens betänkande berör frågor om gode mannens arvode, skadeståndsansvar, tillsynen, skuldsatta barn med mera. Det är riktigt som Jan Ertsborn sade, att vi är eniga i de flesta frågor som behandlas i det här betänkandet. Behovet att följa upp reformen 1995 blev aktuell och regeringen beslutade i april 2002 att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att utvärdera förmyndarskapsreformen. Utredningen lämnade i november förra året sitt slutbetänkande Frågor om förmyndare och ställföreträdare för vuxna där det anförs att föräldrabalkens regler om ställföreträdarskap har vissa brister. I utredningens förslag behandlas de frågor som lyfts fram i motionerna. Utredningens betänkande är föremål för remissbehandling. Med hänsyn till den kommande beredningen föreslår lagutskottets majoritet att samtliga reservationer ska avslås. Herr talman! Barnens bästa genomsyrar all svensk familjelagstiftning. Det gäller inte minst frågan om faderskap. Reglerna om faderskap i föräldrabalken säger att faderskap kan fastställas genom faderskapspresumtion, bekräftelse eller dom. Bekräftelsen ska ske skriftligen, bevittnas av två personer och dessutom godkännas av socialnämnden och modern. Enligt föräldrabalken kan en faderskapsbekräftelse ske även före barnets födelse. Visar det sig senare att den som lämnat bekräftelsen inte är far till barnet ska rätten ogiltigförklara bekräftelsen. Socialnämnden är skyldig att försöka utreda vem som är far till barnet när faderskapet inte följer direkt av presumtionsregeln. När faderskapet har fastställts genom en dom är faderskapsfrågan definitivt avgjord. En omprövning av domen kan därför endast ske om resning beviljas av Högsta domstolen eller hovrätten. Oppositionen har väckt frågan om talerätt i faderskapsmål för mannens änka och arvingar i de situationer när en tidigare för familjen okänd arvinge träder fram. Enligt motionärerna skulle ett införande av talerätt för hävande av faderskap öka rättssäkerheten och tryggheten för efterlevande maka och mannens arvingar. Frågan behandlades i tidigare betänkanden, och lagutskottet anser att utvidgningen av talerätten för änkan och arvingarna inte kan motiveras utifrån principen om barnens bästa. Det andra barnet var möjligen okänt för änkan och den avlidnes barn, men tydligen var barnet inte okänt för fadern eftersom fadern själv inte har vidtagit några åtgärder för att få faderskapet upphävt. Herr talman! Både moderaterna och folkpartisterna anför i sina reservationer att adoptionslagstiftningen är i behov av en översyn, bland annat för att förkorta tiden för adoptionsprocessen. Rättssäkerheten för adoptivbarn i Sverige har förbättrats väsentligt genom åren. Hösten 2004 fattade riksdagen beslut om ändringar i lagen om internationell adoptionsförmedling. Syftet med lagen var att stärka barnets rätt i adoptionsprocessen. I vissa fall godkänner Myndigheten för internationella adoptionsfrågor att ett utländskt adoptionsbeslut gäller i Sverige. Om ett utländskt adoptionsbeslut inte har samma rättsverkningar som i Sverige eller om det inte fattats något beslut om adoption i ursprungslandet fattas däremot adoptionsbeslutet av domstol i Sverige. Detta förlänger förstås adoptionsprocessen, och det är inte svårt att förstå föräldrarnas otålighet. Ordningen är nödvändig för att skydda både barn och adoptivföräldrar mot att adoptionen i efterhand hävs. Detta bör bli en viktig fråga för en framtida översyn. Vänsterpartiet yrkar på att det bör införas en skyldighet för adoptivföräldrar att upplysa ett barn om dess ursprung. Regeringen håller med. I departementspromemorian Föräldrarnas samtycke till adoption m.m. och i propositionen Internationella adoptionsfrågor finns ett förslag om att införa en bestämmelse om föräldrars skyldighet att upplysa ett adopterat barn om sitt ursprung. Frågan bereds inom Regeringskansliet. Centerpartiet anser att även heterosexuella sambor bör tillåtas att adoptera på samma villkor som äkta makar och registrerade partner. Behovet av att se över adoptionslagstiftningen finns, men det handlar om prioriteringar, bland annat i departementets arbete. När en eventuell översyn sker bör frågan om sambopars rätt att adoptera aktualiseras igen. Herr talman! Endast kvinnor som är gifta eller lever tillsammans med en man under äktenskapsliknande förhållanden har i dag möjlighet att genomföra assisterad befruktning vid allmänt sjukhus. De lesbiska kvinnorna är däremot tvungna att skaffa sig barn genom privat insemination eller utomlands. Med all rätt anser de sig diskriminerade. Dessutom skapas otrygghet för både mor och barn. Om inseminationen utförs på sjukhus minskar smittorisken, och barnet kan få vetskap om sitt biologiska ursprung eftersom spermagivaren inte får vara anonym i Sverige. Före en sperma- eller äggdonation ska den behandlande läkaren också pröva om det är lämpligt att donationen sker med hänsyn till parets medicinska, psykologiska och sociala förhållanden. Befruktningen får utföras bara när det kan antas att barnet kommer att växa upp under goda förhållanden. I propositionen Partnerskap och adoption 2002 fastslogs att lesbiska par som har registrerat sitt partnerskap eller lever i ett samboförhållande ska få tillgång till assisterad befruktning vid allmänt sjukhus när frågan om det rättsliga föräldraskapet regleras. Frågeställningarna i reservationerna ingår redan i beredningsarbetet inom Regeringskansliet, och en proposition kommer att presenteras den 23 mars. Med hänvisning till detta avslås reservationerna. 0566106045918 GS01LU10 N 2010-01-01 00:00:00 109840 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf213