<anforande>
<dok_hangar_id>2347966</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2005-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>14993537-48B2-4008-9D84-6919F8A17EC8</anforande_id>
<anforande_nummer>210</anforande_nummer>
<talare>INGEMAR VÄNERLÖV (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag menar att två vuxna som lever i en parrelation - du talar om en homosexuell parrelation - givetvis kan vara vårdnadshavare. De kan säkerligen fungera som föräldrar. Jag är övertygad om att de är lika bra på omvårdnad och sådant, det är jag fullständigt övertygad om. Men här handlar det om lite mer. Det handlar om identitetsutveckling, könsutveckling och så vidare. När barnen är små spelar det kanske inte så jättestor roll, men när man blir äldre har jag en viss känsla att det är lite speciellt. Det är speciellt viktigt med en manlig och en kvinnlig förebild.
När regeringen kom med sin proposition om homoadoptioner vill jag minnas att det på ett ställe står att regeringen förutsätter att det i det adopterade barnets närhet finns en god manlig eller kvinnlig förebild. Med andra ord är det väldigt viktigt med förebilder av olika slag. Därför har vi inställningen att barn bör växa upp med en mamma och en pappa.
</anforandetext>
<intressent_id>0548843588006</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01LU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>109837</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf210</protokoll_url_www>
</anforande>
