<anforande>
<dok_hangar_id>2347966</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2005-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Barn och föräldrar m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D3F1AEF0-669E-462F-8FD2-6C00B0FE4471</anforande_id>
<anforande_nummer>206</anforande_nummer>
<talare>RAIMO PÄRSSINEN (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Varför räcker det inte med det arbete som Vårdnadskommittén gör som tittar på om det finns förlorare och vinnare och på vilket sätt det här har fungerat? Är det så att det är någon som är förfördelad? Är det så att riskbedömningarna är för dåligt gjorda? Är det så att vårdnadsutredningarna är för dåligt gjorda? 
Vi tittar ju på helheten. Det tycker även Ann-Catrin Bergman är bra, medan Gunvor G Ericson står här och säger att det är männen vi ska fokusera på och titta om det just är männen som är de stora förlorarna. Varför duger det inte med Vårdnadskommitténs arbete som ser på helheten utan att lägga in någon värdering? 
Vad Gunvor Ericson och Miljöpartiet gör är att de lägger in en värdering som säger att männen kan vara förlorare. Varför frågar man inte om barnen är förlorare? Varför frågar man inte om det är kvinnorna som är förlorare? Nej, sentensen blir att ni via den här motionen säger att det här måste vi titta noga på, för det kan vara så att det är männen som är förlorare. De andra tar ni inte upp.
</anforandetext>
<intressent_id>0113077554312</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01LU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>109833</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf206</protokoll_url_www>
</anforande>
