2347966 GS0972 Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari 2004/05 72 2005-02-09 00:00:00 Barn och föräldrar m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A85740BB-A1F5-4ED6-BBDC-A2BEE2BD21AF 191 VIVIANN GERDIN (c) c Fru talman! Hänsynen till barnets bästa är en rubrik i betänkandet. Jag vill börja med att säga att med hänvisning till den parlamentariska vårdnadskommitté som tillsattes under 2002 har vi i Centerpartiet inte väckt några motioner angående gemensam vårdnad, umgänge och boende. Det är stora och viktiga frågor, men vi har bedömt att det är viktigt att kommitténs förslag, som ligger så nära i tiden också, först ska presenteras innan vi gör ingrepp i gällande lagstiftning. Med kommitténs utvärdering som underlag är det sedan vår gemensamma skyldighet att sätta fokus på åtgärder som stärker barnets ställning vid vårdnadsutredningar, även när barn utsätts för misshandel och hur barn bemöts inom rättsväsendet. Vi har genom att läsa flera domar kunnat se att barns vilja i flera fall inte har beaktats på ett godtagbart sätt. Jag har också varit i kontakt med sociala myndigheter och representanter inom domstolarna under den här tiden. Att främja barns bästa i alla situationer borde vara självklart. Tyvärr ser verkligheten annorlunda ut i samhället. Föräldrarnas kamp om barnet tvingar en del barn att ta ställning mot sin vilja. Andra barn, som uttrycker en bestämd vilja och även visar rädsla för en våldsam pappa, bemöts med nonchalans. De bemöts heller inte som brottsoffer. Detta kan vi inom Centerpartiet inte acceptera. Flera motioner har uppmärksammat barnens utsatta situation inför beslut som rör de här frågorna, särskilt med anledning av föräldrabalkens nya innebörd från oktober 1998. Domstolarnas möjligheter att döma till gemensam vårdnad, även mot den ena förälderns vilja, har skapat problem - stora problem där föräldrarna har en konflikt. Lagen har medfört att många våldsutsatta kvinnor med barn hamnat i vanmakt. Många kvinnor berättar att de saknar stöd och hjälp från rättsväsendet. Kvinnojourerna, som har stor erfarenhet av och kunskap om hur utsatta kvinnor och barn blir behandlade, känner också en vanmakt. Den omfattande kritiken mot den nya lagen som kom 1998 är befogad. Mer än 60 000 kvinnor anmälde under 2004 olika slag av våld mot sig. Det är en ökning med 4 % sedan året innan. Vi vet också att här finns ett stort mörkertal. Ca 190 000 barn i Sverige lever i dag i familjer där modern misshandlas. De flesta av dessa barn får varken skydd, stöd eller hjälp, trots att de har rätt till det. Alla dessa barn som lever med våld inom familjen utsätts för både fysisk och psykisk misshandel. Trots att polisen enligt lag måste anmäla när barn far illa är det endast en tredjedel av de drabbade barnen som socialtjänsten får kännedom om. Därmed kan vi konstatera att barnen har en svag ställning i samhället i dag, trots att vi ofta uttalar att barnens bästa ska finnas med vid beslut. Att kända våldsfall inte kommer till domstolarnas kännedom är också av väldigt stor och avgörande betydelse inför bedömningar vid vårdnadstvister. Det är mycket upprörande. Jag har tagit del av vissa rapporter som har följt som bilagor till Vårdnadskommittén. Där har man kunnat se att bara i cirka en femtedel av domarna är barnets ställning tydlig, och i hälften av fallen framgår inte barnets åsikt eller vilja över huvud taget. Detta tycker jag är mycket alarmerande. Den stora fråga som vi alla bör ställa oss är om en våldsam förälder, oavsett kön, är lämplig som vårdnadsgivare. Inger han eller hon den trygghet ett barn behöver under umgängestiden? Hur påverkas ett barn av att dagligen leva med sin rädsla och upptäcka att ingen lyssnar, ingen bryr sig? Ca 50 000 barn berörs årligen av föräldrarnas separationer. Väldigt många av de föräldrarna klarar att hantera det här. Men det finns en grupp barn som är väldigt utlämnad och väldigt utsatt. Lagstiftning som reglerar barns bästa är av oerhört stor betydelse för barns hälsa och välbefinnande. Det handlar ju om barnets trygghet och möjligheter att utvecklas till en god medborgare. Det här är stora och viktiga frågor inte bara för barnet och familjen. Det är stora och viktiga frågor för hela samhället. Alla dessa frågor har Vårdnadskommittén nu fått i uppdrag att noga granska och värdera. Alla de frågor som rör gemensam vårdnad, umgänge och boende kommer också att inom mycket kort presenteras. Det rör sig om några veckor från i dag. Med hänsyn till att vi ligger så nära i tiden till detta förslag står vi i Centerpartiet bakom lagutskottets förslag då det gäller de här frågorna. Men jag vill understryka att frågan om att rätta till dagens brister i lagen i syfte att stärka barnets ställning inom hela rättsväsendet är mycket högt prioriterad inom Centerpartiet. Jag vill också ta upp frågan om talerätt. I betänkande nr 10 lyfts frågan om talerätt i mål om hävande av faderskap återigen fram. Kärnan i förslaget är rätten för en avliden mans änka eller dennes arvingar att kunna få faderskapet fastställt för okända barn, det vill säga uppdykande arvingar där det finns en osäkerhet, trots att faderskapet har fastställts genom dom. I dag finns det också betydligt säkrare metoder att fastställa faderskap. De borde tas till vara, speciellt i de fall där det finns osäkerhet och där det är känt att fadern har uttryckt tvivel. Det har i debatten någon gång sagts att kravet på talerätt i den här frågan inte berör så väldigt många. Det är en väldigt liten grupp. Men jag tycker att det inte får vara avgörande för klargörandet, även om det bara är några som omfattas av detta. Jag vill därför instämma i reservation 13. Sedan vill jag också lyfta fram förmyndare och god man. I föräldrabalken ges möjlighet under vissa förutsättningar att erhålla god man för den som saknar förmåga att föra sin egen talan. Samtidigt uppstår den bisarra situationen att den hjälpbehövande som inte kan föra sin egen talan ges ett arbetsgivaransvar för att till sin gode man betala arvode och ersättning. Nästa problem uppstår när huvudmannens beskattningsbara inkomst överstiger den magiska gränsen av två basbelopp. Då ska den hjälpbehövande själv stå för ersättning till god man. Ligger den under två basbelopp är det kommunen som står för detta. Eftersom pensionerna har höjts för huvudmännen har många hamnat över brytgränsen. Samtidigt som skatten för huvudmannen har ökat har kommunernas kostnader för arvoden till gode män minskat. Det här har medfört ekonomiska svårigheter för den hjälpbehövande. Även om det rör sig om ett normalarvode på ca 10 000 kr till god man är det mycket pengar för den som lever på marginalen. För att förbättra den hjälpbehövandes ekonomi bör alltså nivån för arvodet höjas till tre basbelopp för huvudmannen för att därmed också trygga rekryteringen av gode män. Gode mans uppdrag är att sörja för den här personen. Utan ersättning har det också visat sig vara väldigt svårt att rekrytera och trygga denna hjälp. Det har dykt upp några frågor här. Till Tasso Stafilidis vill jag säga något med anledning av frågan om adoption. Centerpartiet har tidigare framfört i motioner att homosexuella par ska prövas för adoption. Det är partiets ställningstagande. Den här motionen handlar om samboförhållanden. Även de ska kunna adoptera barn. Vi vet att ca 50 000 barn lever med föräldrar som är sambor. I konsekvensens namn är det rimligt att framföra kravet att även heterosexuella par ska kunna prövas som adoptivföräldrar. Därmed får vi en likhet i lagen för alla. 019623784404 GS01LU10 N 2010-01-01 00:00:00 109818 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf191