2347966 GS0972 Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari 2004/05 72 2005-02-09 00:00:00 Konsumentfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt BEF68674-5FAE-4FD3-8AA2-8B67ADD32D6C 184 JAN ERTSBORN (fp) fp Fru talman! Nu ska vi göra ett lite tvärt kast även om vi fortfarande är i samma betänkande. Men visst är det en lite udda fågel i det här betänkandet att tala om överskuldsättning även om vi säkert alla tänker på att det handlar om en konsument. Vi har i det här landet uppskattningsvis ungefär 150 000 personer som ständigt förekommer hos kronofogdemyndigheten. Man benämner dem där lite vårdslöst "evighetsgäldenärer". Vi i Folkpartiet tycker att vi måste göra något åt det här. Vi måste hjälpa de här personerna. Jag ska börja med att tala om Pelle, som jag träffade i somras. Han är 35 år gammal i dag. Han är nygift och väntar barn. Men han levde lite i sus och dus med slarvig ekonomi under ett antal år. Han begick faktiskt också några brott och blev dömd för det. Hans situation i dag är den att han har skulder för telefonräkningar, tv-avgifter, kontokortskredit till postorderföretag, underhållsstöd till Försäkringskassan, lite skatter, återkrav för ett bostadsbidrag som han fick för mycket, skadestånd på grund av brottet han begick och lite böter. Inget av de här beloppen är våldsamt stort, men sammantaget blir det naturligtvis en del. Men det kommer ändå inte upp i den division som krävs för att man ska kunna använda skuldsaneringsförfarandet i den lagstiftning som vi har just nu. Möjligen kan det bli något bättre med det förslag som ligger om förändringar i skuldsaneringen, åtminstone om det under beredningsförfarandet görs ytterligare lite förändringar. Men i dagsläget går det inte. Vi har lagt fram tre förslag som skulle kunna hjälpa Pelle. Vi vill för det första se över reglerna för de olika statliga myndigheterna så att man får en part att resonera med och en part som har rätt att träffa överenskommelser där man sätter ned skuldbeloppet. Det finns det inte i dag, utan Pelle måste prata med Försäkringskassan, Radiotjänst, kronofogden och så vidare. Det andra förslag som vi har lagt fram är att man ska begränsa dröjsmålsräntan. I dag ligger de här skulderna med räntor på mellan 20 % och 30 % per år. Eftersom de är några år gamla är ränteskulderna väl så höga som kapitalbeloppen. I Finland införde man för några år sedan en begränsning just när det gäller konsumentkrediter, att dröjsmålsräntan skulle begränsas till ungefär 10 %, som det är i dag. Det är i och för sig en rörlig räntesats som det handlar om. Det tredje som man skulle kunna göra är att införa en absolut preskription eller en tidsgräns då man inte längre kan verkställa indrivningen av skulderna hos kronofogdemyndigheten. Det är också hämtat från Finland, där man införde detta för några år sedan. Om vi tittar på Pelles situation är det några skulder han kommer att bli av med om några år. Det är underhållsstödet, skatterna och böterna. Där har vi preskriptionsregler som gör att de bortfaller efter fem år. Men beträffande övriga skulder har vi preskriptionsregler där man kan avbryta preskriptionen genom att skicka kravbrev till Pelle. Så löper det i nya treårsperioder, som det i huvudsak handlar om här. Det är det vi vill komma åt. Man måste någonstans sätta en gräns. För Pelle hade valet varit väldigt enkelt om han hade fått delta i voteringen här i morgon. Han hade röstat på reservation 12. För kammarens ledamöter borde valet också vara enkelt, men jag tror inte att vi kan räkna med att få någon majoritet. Jag yrkar ändå bifall till reservation 12. 09812885803 GS01LU8 N 2010-01-01 00:00:00 109811 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf184