<anforande>
<dok_hangar_id>2347966</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2005-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statlig förvaltning, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>7984874E-88C5-4BC7-B324-CA623D392414</anforande_id>
<anforande_nummer>131</anforande_nummer>
<talare>HELENA BARGHOLTZ (fp)</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag tänker tala om någonting som ingen annan talat om här i dag, nämligen om Justitiekanslern.
JK är en gammal institution. Den förste JK:n tillträdde ämbetet redan år 1714. JK:s uppgift var då bara en enda: att se till att kungens fogdar och tjänstemän fullgjorde sina skyldigheter.
JK var alltså redan från början, liksom är fallet i dag, regeringens företrädare. Knappt hundra år senare fick vi genom 1809 års grundlagsreform Justitieombudsmannen, JO, som har riksdagens uppdrag att kontrollera förvaltning och offentliga tjänstemän. Både JK och JO har rätt att på eget initiativ inspektera myndigheter. Den enskilde medborgaren kan också vända sig till såväl JO som JK med klagomål. Men med tiden har JK fått många fler uppgifter utöver att bara utöva tillsyn över statstjänstemän. 
JK är juridisk rådgivare åt regeringen och ett slags statsadvokat. Som en sådan ska JK företräda staten i rättsliga tvister mellan staten och enskilda liksom mellan svenska staten och utländsk stat.
Man kan notera att den som har ett skadeståndsanspråk på staten kan först vända sig till Justitiekanslern och få sin begäran om ersättning prövad. Blir den enskilde inte nöjd kan han stämma staten och möter då samma JK som statens ombud vid rättegången.
En fjärde huvuduppgift är att vara övervakare av yttrande- och tryckfriheten. JK är ensam behörig åklagare i tryckfrihetsmål och vid andra brott mot yttrandefriheten.
Utöver de här uppgifterna åligger det JK bland annat att utöva tillsyn över Advokatsamfundets disciplinära verksamhet. Det, herr talman, kan medföra att en advokat som är ombud för någon i ett tvistemål med JK kan vara föremål för JK:s granskning.
En annan grannlaga uppgift som jag vill nämna är att JK ska bevaka allmänintresset i ärenden enligt datalagen, inkassolagen och kreditupplysningslagen.
Utan att i detalj gå igenom JK:s alla uppgifter har jag visat att den rådande ordningen - eller kanske oordningen - innebär problem för medborgarna som inte bör nonchaleras.
Vi liberaler anser det befogat att ifrågasätta om det verkligen är rationellt, bra och viktigt för rättssäkerheten att både JO och JK utövar tillsyn över myndigheter och tjänstemän. 
Förhoppningsvis - men säkert är det inte - kommer de här båda myndigheterna till samma resultat när en medborgare är missnöjd och vill få sin sak prövad. Till detta kommer att de här två myndigheterna enligt praxis aldrig prövar samma ärende samtidigt. Man kan alltså först gå till JK och få sitt ärende prövat. Lite senare försöker man kanske med JO. Tala om att det blir förvirrat för medborgarna!
Herr talman! Det är uppenbart att JK:s uppgifter och organisation behöver ses över. Det är särskilt betydelsefullt att de dubbla roller som JK har skiljs åt - alltså att vara både medborgarnas talesman i vissa frågor och regeringens företrädare i andra frågor. De här rollerna är mycket förvirrande för medborgarna. Jag är övertygad om att vi alla har fått samtal från människor som vill veta hur de ska gå till väga i olika fall. Jag har i alla fall inte kunnat ge några bra råd.
JO, riksdagens ombudsmän - vilket också framgår av namnet - utses av riksdagen och har en fristående ställning, så JO är mer lämpad för att handlägga klagomål mot företrädare för det allmänna än vad justitiekanslern med sina dubbla roller är.
Nuvarande ordning med JK:s dubbla roller är inte tillfredsställande i ett rättssamhälle. Därför menar vi att man, som också framgår av Folkpartiets reservation, måste överväga om skyldigheten att ta till vara enskildas intressen gentemot staten bör överföras till JO. Då skulle JK:s roll renodlas och förtydligas till att vara bara regeringens företrädare, till att vara ett slags statsadvokat. Då skulle många medborgare inte känna sig så lurade och förvirrade som de i dag gör.
Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att jag tycker att det är en urdålig motivering som utskottet har när det gäller avstyrkandet av Folkpartiets yrkande om en översyn.
Man säger från utskottets majoritet att JK:s uppgifter förvisso till en del kan ses som motstridiga - ja, jag tackar, det kan de verkligen - men JK ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklig opartiskhet. Då skulle jag vilja veta: Vilka myndigheter ska inte göra det?
I detta anförande instämde Liselott Hagberg (fp).
</anforandetext>
<intressent_id>0133282248705</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01KU14</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>109758</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf131</protokoll_url_www>
</anforande>
