<anforande>
<dok_hangar_id>2347966</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0972</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>72</dok_nummer>
<dok_datum>2005-02-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Statlig förvaltning, m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>22639601-116A-484E-BE30-219D63C1EA1D</anforande_id>
<anforande_nummer>127</anforande_nummer>
<talare>KERSTIN LUNDGREN (c) replik</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det senaste inlägget från Inger Jarl Beck är ett tydligt exempel på hur man kan leka med, förändra, myndighetsstrukturer utan att förändra någonting i sak när det gäller uppdrag - relativt snabbt kan antalet myndigheter minskas eller ökas.
Jag skulle vilja ställa följande fråga till Inger Jarl Beck: Vad är det största behovet i dag - att stärka den enskilde medborgarens och den enskilde företagarens möjligheter och makt eller att stärka myndigheternas möjligheter och makt?
</anforandetext>
<intressent_id>0155487380917</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01KU14</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>109754</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf127</protokoll_url_www>
</anforande>
