2347966 GS0972 Riksdagens protokoll 2004/05:72 Onsdagen den 9 februari 2004/05 72 2005-02-09 00:00:00 Statlig förvaltning, m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 959D65EF-1AD3-4307-9AAB-0A4B27478F74 104 MATS EINARSSON (v) v Herr talman! Det är många frågor på bordet. Jag hinner inte kommentera alla. Jag börjar med att fästa kammarens uppmärksamhet på att jag står bakom tre reservationer, nämligen nr 7, nr 9 och nr 10. För tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation nr 7. Jag återkommer till den strax. Tobias Krantz hade ett ganska underhållande inlägg om den svenska förvaltningsmodellen och vissa aspekter på den. Tyvärr lägger han sig på en debattnivå som det är svårt att ta sig ned till utan att skrapa både knän och armbågar. Jag kan därför inte vara lika underhållande tillbaka. Det är lite synd. Den polemiska stilen kan vara både effektiv och underhållande i andra sammanhang men gör det lite för lätt för mina vänner på den socialdemokratiska sidan att avfärda argumentationen. Han har nog inte fel i riktigt alla delar. Det fanns korn som det finns anledning att diskutera. Det har uppkommit en diskussion kring den svenska förvaltningsmodellen och huruvida modellen med självständiga myndigheter egentligen är så bra. Man börjar ropa på starka ministrar och att man kanske ska inordna myndigheterna i en ministeriell struktur och så vidare. Jag tror att man ska vara mycket försiktig med en sådan utveckling. Jag uppfattade att Tobias Krantz var överens med mig på den punkten. Vid en internationell jämförelse tror jag att den svenska förvaltningsmodellen trots allt fungerar tämligen väl. Den kanske fungerar väl i förhållande till andra länder. Den fråga som måste ställas är naturligtvis: Fungerar den tillräckligt väl i förhållande till de uppgifter som myndigheterna har? Det är nog inte alltid så. Det är nog till och med säkert att det inte alltid är så. Det finns naturligtvis sådant som måste åtgärdas. Jag tror dock inte att lösningen ligger i att gå ifrån den svenska förvaltningsmodellen med självständiga myndigheter och en regering som är kollektivt ansvarig. Jag tror att det är en bra modell. Däremot tror jag att vi kommer att tvingas att börja fundera över om regeringen har de resurser och den organisation som krävs för den styrning som man också enligt dagens modell är skyldig att utföra. Jag tror att man kan peka på ett antal exempel där det har brustit därvidlag. Det finns, som sagt, anledning att återkomma till vad de bristerna eventuellt kan bero på och hur de ska åtgärdas. Jag tycker att frågan om antalet myndigheter är något av ett stickspår. Ståndpunkten att varje ny myndighet är ett framsteg för civilisationen tycker jag är lika fånig som den motsatta uppfattningen att antalet myndigheter är ett mått på medborgarnas förslavande under byråkratin. Det är ju inte antalet myndigheter det handlar om. Det handlar om att ha en vettig myndighetsstruktur. Och det är inte så lätt, i synnerhet inte i en ganska omfattande förvaltningsapparat som den svenska. Därför vore det alldeles utmärkt om regeringen skaffade sig den här överblicken över myndighetsstrukturen - visst! Men den gör ju det, kan vi konstatera. Det blir alltså lite svårt att få till en reservation på det. Därför finns det ingen anledning att i det här läget fatta några extra beslut just nu. Denna översyn pågår och kommer att ge någon typ av resultat och någon typ av bedömning, och den bedömningen ska naturligtvis vi i den svenska riksdagen vara med och göra. Det är möjligt att vi kommer att få anledning att både göra tillkännagivanden och fatta beslut här i kammaren om inte regeringen lever upp till det vi har rätt att förvänta oss av den, men i det här läget tror jag att det är alldeles riktigt att avvakta denna kartläggning och det arbete som sker. Inom parentes kan jag säga att det hänvisas till Statskontoret, som har kommit fram till att det är dåligt med många små myndigheter. Jag har all respekt för Statskontoret; det är en mycket kompetent myndighet. Men det kanske vore förvånande om en så stor myndighet som Statskontoret kom fram till att det är dåligt med stora myndigheter och bättre med små. Om man talar med en del små myndigheter tror jag att de kommer att kunna peka på en del fördelar som finns med små myndigheter. Det finns nog flera sidor av det där, men det var som sagt mer ett parentetiskt inskott. Jag ska också säga någonting om reservation 7, som handlar om myndigheters tillvaratagande av forskningsresultat. I en motion föreslås att det i regleringsbrev införs att myndigheter är skyldiga att söka och använda befintlig kunskap och forskningsresultat samt att man bör utveckla strategier för att bättre utnyttja kunskap och forskning inom statliga myndigheter. Ingen har någonting emot detta, inte heller utskottets majoritet. Utskottsmajoriteten säger: "Att anställda inom offentlig förvaltning besitter hög och relevant kompetens för sina arbetsuppgifter har enligt utskottets mening stor betydelse för om myndigheterna skall kunna fullgöra de uppgifter som åläggs dem. Det arbete som pågår med kvalitetsutveckling och kompetensförsörjning inom den statliga förvaltningen är därför mycket viktigt." Vi är alltså helt ense. Sedan säger dock utskottsmajoriteten: "Något skäl för att riksdagen härvidlag skulle tillkännage för regeringen vikten av att forskningsresultat tas till vara finner dock inte utskottet." Tvärtom, säger jag. Just därför att detta är viktigt finns det nu anledning att göra detta tillkännagivande i enlighet med reservation nr 7. 0548089226618 GS01KU14 N 2010-01-01 00:00:00 109731 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0972/#anf104