<anforande>
<dok_hangar_id>2347958</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0964</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:64 Onsdagen den 26 januari</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>64</dok_nummer>
<dok_datum>2005-01-26 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Arvsrättsliga frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>D4F91C57-9658-4852-AE0D-10066ABAE9A6</anforande_id>
<anforande_nummer>63</anforande_nummer>
<talare>YVONNE ANDERSSON (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det har funnits anledning till att det togs bort och att kusiner inte skulle ärva. Vi lever i ett samhälle i dag där familjer med kusiner som nära anhöriga inte är lika vanligt längre. Visst nämner motionärerna från den moderata sidan vikten av att det är familjer med starka band till kusiner bland de invandrargrupper som vi har. Det tror jag säkert. Många familjer har starka band till kusiner. Men då kan man välja testamente. I andra familjer känner man knappt igen sina kusiner. Att då ha en automatik kan ju närmast bli bekymmersamt. I det här fallet har vi gjort ställningstagandet att ha kvar de regler som gäller i dag och inte låta kusiner automatiskt ärva. Däremot har man möjlighet att skriva fram det. Vi måste lita till människors syn på sina ägodelar och vad som ska hända med dem när de har gått bort. Det gör vi ju alla, som jag nämnde i mitt anförande.
</anforandetext>
<intressent_id>0223175563813</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01LU9</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>108887</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0964/#anf63</protokoll_url_www>
</anforande>
