<anforande>
<dok_hangar_id>2347936</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:42 Torsdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2004-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 5 §) Kommunikationer (forts. TU1)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>34EEE183-D685-4FD6-95D6-400C20D26C85</anforande_id>
<anforande_nummer>94</anforande_nummer>
<talare>STAFFAN DANIELSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Infrastrukturen i form av väl fungerande järnvägar och vägar är en grundläggande förutsättning för att landets resurser ska kunna utvecklas så att människor kan bo, leva och vistas i hela Sverige. Därför är ett välskött vägnät ett samhällsintresse av största vikt. Det engagerar med rätta de flesta människor. Därför är också statens insatser och hur de ska fördelas något som har mycket stor betydelse för oss alla. Tåg är bra, men järnvägar finns verkligen inte överallt, till skillnad från vägarna. 
Det finns mycket att säga om det allmänna vägnätet och det eftersläpande underhållet av det. Men jag vill här lyfta fram de enskilda vägarnas stora betydelse för att en levande landsbygd ska kunna fortleva och utvecklas. Det finmaskiga vägnätet är en viktig första eller sista del i landets kommunikationer. 
Vägarna används i hög grad av näringslivets transporter, till exempel av skogsbruket och jordbruket, men även för serviceinsatser i olika avseenden. Grunden är självfallet alla de fast- eller fritidsboende som bor längs vägarna och alla de som främst på fritiden använder dem. Vägsystemet är en grundpelare i den allmänna tillgängligheten till vår landsbygd, där ju allemansrätten ger oss alla tillgång till natur och fritidsvärden. Därför måste vi också tillsammans betala en del för detta, tyvärr ofta för lite.
De enskilda vägarna sköts regelmässigt med stort engagemang av vägsamfälligheter som gör goda insatser för att upprätthålla en hygglig vägstandard. De senaste åren har starka krafter velat skära ned statens insatser, och nivåerna på statsbidragen är i dag för låga.
Centerpartiet har alltid varit pådrivande för att det enskilda vägnätet ska ha en åtminstone godtagbar standard. Vi vill därför att anslaget till de enskilda vägarna ska höjas och även att, enligt den så kallade BREV-utredningens förslag, Vägverket ska ta över ansvaret för kostsamma så kallade konstbyggnader i form av broar.
Tyvärr är det också så att dagens bidragssystem för enskild väghållning har betydande brister. Det ekonomiska beräkningsunderlaget från Vägverket gör det ibland rätt svårt att kunna bedöma erforderliga bidragsnivåer. Regelverket för enskilda vägar är i delar också otydligt och onödigt krångligt. Det här gör i sin tur att administrationen av bidragen blir onödigt kostsam. Därför är en översyn av stödet till enskilda vägar behövlig. Syftet ska då inte vara, som i tidigare utredningars förslag, att vältra över ansvar från det allmänna utan att skapa ett bidragssystem som långsiktigt vidmakthåller det befintliga nätet av enskilda vägar och skapar en kostnadseffektiv administration av detta.
Några ord också om den viktiga kollektivtrafiken och om Rikstrafikens bristande resurser. Kollektivtrafiken är ju en grundbult i en väl utvecklad trafikförsörjning om vi ska kunna närma oss fler av de transportpolitiska målen. Därför är det trist att regeringen med samarbetspartier försämrar förutsättningarna inte bara för de enskilda människornas och företagens möjligheter till transporter utan också för kollektivtrafiken. Höjda bränsleskatter och fordonsskatter som i sin tur ger ökade kostnader för upphandling av kollektivtrafik försämrar denna trafik runtom i landet.
Samtidigt har vi fått redovisat för oss i trafikutskottet hur Rikstrafiken nu tvingas dra ned drastiskt på sin upphandling av regionalt motiverad men kommersiellt olönsam kollektivtrafik, vilket drabbar det kollektiva resandet ytterligare. Rikstrafiken har fått stora ekonomiska problem på grund av att man ålagts nya uppgifter utan att motsvarande pengar anvisats. Därför varslar man om stora nedskärningar av det statliga anslaget till en rad tåglinjer runtom i landet, för till exempel Bergslagen, för Stångådalsbanan och för Blekinge kustbana, där trafiken nu hotas av stora neddragningar och där den utlovade elektrifieringen därför ifrågasätts.
Det är rätt beklämmande att staten med ena handen gör järnvägsinvesteringar, vilket är bra, samtidigt som man med den andra handen drar undan förutsättningarna för själva trafiken, vilket är dåligt. Centern anvisar 100 miljoner kronor mer till Rikstrafiken, vilket skulle bevara mycket tågtrafik som nu hotas av nedläggning.
Slutligen ett politiskt konstaterande. För att kunna erhålla mer resurser till vägar och andra statliga och kommunala åtaganden behöver Sverige tillväxt och ökad konkurrenskraft genom ett bättre företagsklimat. För detta behövs från 2006 en ny borgerlig riksdagsmajoritet, vilket jag gärna skulle vilja yrka bifall till.
</anforandetext>
<intressent_id>0352254228107</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01TU1</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>106019</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0942/#anf94</protokoll_url_www>
</anforande>
