<anforande>
<dok_hangar_id>2347936</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:42 Torsdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2004-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 5 §) Kommunikationer (forts. TU1)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>824A58A6-A149-4AF7-8A42-898976036C9A</anforande_id>
<anforande_nummer>86</anforande_nummer>
<talare>RUNAR PATRIKSSON (fp) replik</talare>
<parti>fp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vitboken säger att vi måste nå miljömålen. Det är vi helt överens om. Jag sade i mitt anförande att gods ska fraktas med järnväg där det finns en sådan tillgång på gods att det är lönsamt att köra med tåg. 
Från Folkpartiets del ser vi mycket positivt på byggande av järnvägar där man också fraktar mycket folk. Det betyder att det i vitboken är ett gemensamt uttag av miljöeffekter. 
Man ska inte bygga järnväg till varje skogsskifte där man ska hämta skog. Det finns ingen möjlighet. Det är vägen som gäller.
Karin Svensson Smith tar upp frågan om 40 ton. Snart står lastbilar i tremiljonersklassen i fem sex eller åtta veckor och inte har något att göra på grund av tjälsjuka vägar. Så kan vi inte ha det kring pappersbruken i Sverige. När det gäller de vägar jag talar om och de områden där man har råvaran finns inget alternativ till järnväg. Det är bara så.
</anforandetext>
<intressent_id>0996373560505</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01TU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>106011</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0942/#anf86</protokoll_url_www>
</anforande>
