2347936 GS0942 Riksdagens protokoll 2004/05:42 Torsdagen den 2 december 2004/05 42 2004-12-02 00:00:00 (forts. från 5 §) Kommunikationer (forts. TU1) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EC42FA89-2A49-443C-877A-2676D627FE31 79 BJÖRN HAMILTON (m) m Herr talman! Jag kommer från en liten kommun norr om Stockholm. Där är vi vana vid att hålla i pengarna. Jag har varit förtroendevald där, och jag är inte van vid att man slänger bort pengar på dyra saker. Jag blev rätt förskräckt när jag kom till riksdagen, även om riksdagen som sådan, herr talman, är en väldigt fin församling. Jag blev förskräckt över hur den politik som en majoritet i riksdagen står för bedrivs. Jag ska lite grann gå in på hur jag skulle vilja hushålla med pengarna eller på de rätt skandalösa projekt som majoriteten här i riksdagen driver och hur man slösar med skattebetalarnas pengar. Det är ju inte våra pengar utan andras pengar vi hanterar. Det måste vi vara väldigt måna om att förstå och ha i bakhuvudet hela tiden. Vår uppgift här i dag är att diskutera hur vi ska använda skattebetalarnas pengar för att få ett så effektivt transportsystem i landet som möjligt. Vi ska då prioritera mellan anslagen till vägar, till flyg, till tåg och till sjöfart. I viss mån kommer post- och teleområdena in även under vår kompetens. Herr talman! Jag ska som jag sade tidigare ta upp några exempel som enligt min uppfattning är grava exempel på hur majoriteten här i kammaren har hamnat fel i sina prioriteringar och också slösat med skattebetalarnas pengar. Sveriges dyraste personvalskampanj genom tiderna - det har utbyggnaden av Kallax flygplats kallats. Som landshövding i Norrbotten var Björn Rosengren pådrivande för att fraktflygplatsen skulle byggas. 1999 var han tillbaka i Luleå som förstamajtalande näringsminister. Då lovade han norrbottningarna att fraktflygplatsen skulle byggas. Sedan drev han igenom en statlig investering i projektet på 90 miljoner kronor. Luftfartsverket, Luleå kommun och länsarbetsnämnden betalade 50 miljoner för att färdigställa förlängningen av en rullbana till 3 350 meter. Projektet har hitintills kostat skattebetalarna minst 140 miljoner kronor. Tanken, herr talman, var att göra Kallax till ett nav för världens fraktflyg, och flygplatsen skulle generera tusen nya arbetstillfällen. Men så här långt har endast ett tjugotal landningar gjorts på den förlängda landningsbanan, och ett fåtal personer har anställts. Sedan statsminister Göran Persson vid en högtidlig tillställning på Kallax flygplats invigde landningsbanan har endast ett tjugotal fraktplan landat på flygplatsen. Kostnaden per landning hamnar så här långt på drygt 7 miljoner kronor. Det kallar jag inte för att hushålla med skattebetalarnas pengar. Det kallar jag för att man gör grova felprioriteringar med skattebetalarnas pengar. Anders G Högmark ställde en fråga till statsrådet Messing om hon skulle vilja utvärdera satsningen på Kallax flygplats. Han fick till svar att det ämnade hon inte göra. Det tyckte hon inte behövdes. Det tycker jag också belyser en rätt fantastisk inställning till hur man hanterar andras pengar. Man vill inte ens utvärdera om det här var en bra satsning eller inte. Jag kan ta ett annat exempel. Staten har medverkat till att Stockholmsområdet snart kan stå utan någon allmänflygplats. Tullinge är nedlagt. Och Bromma står i tur om Socialdemokraterna får bestämma. Sedan, herr talman, har vi något som kallas för Botniabanan. Den har vi hört talas om här i kammaren. Men jag vill ändå ta upp den i det här sammanhanget. Regeringen och regeringens samarbetspartier bygger en järnväg som har svårt att uppvisa annat än röda förlustsiffror i alla kalkyler. Botniabanan kommer inte bara att gräva djupa hål i statskassan i dag utan förmodligen kräva statsbidrag i all framtid. Det är inte bara det att vi som sitter här och vi som lever just nu i Sverige betalar ut pengar ur våra egna börsar, utan vi kräver av våra barn och barnbarn att de ska hålla på och betala statsbidrag till en gigantisk investering, eftersom inte ens trafiken kommer att vara lönsam, så att säga. Man talar nu också om en förlängning av Botniabanan, så att den sträcker sig längs hela Norrlandskusten. Vissa av er kanske var med när man byggde Inlandsbanan på 30-talet. Jag tycker att man kan dra vissa paralleller mellan Norrbotniabanan och Inlandsbanan. Det är samma grova felinvestering. Inlandsbanan har vi fått betala många gånger om, och det har aldrig givit den reveny som man räknade med när man byggde den. Jag tycker, herr talman, att skattebetalarna har all rätt att ifrågasätta regeringens sätt att hantera deras pengar. Så har vi Luftfartsverket och Rikstrafiken. Man hotar att överge flera av våra flygplatser. Trafiksäkerheten på flera av våra huvudvägar är oacceptabelt låg, enligt en rapport som presenterades i går, medan miljardbelopp investeras i redan från början olönsamma järnvägsbyggen. Herr talman! Vi måste hantera pengarna mer ansvarsfullt. Vi ska använda och investera i den miljövänliga järnvägen där den är bäst. Men Sverige är till stora delar ett glest befolkat land med långa avstånd, där vägar och flyg inte bara är en nödvändighet utan ett betydligt billigare alternativ för skattebetalarna. 0319703582208 GS01TU1 N 2010-01-01 00:00:00 106004 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0942/#anf79