2347936 GS0942 Riksdagens protokoll 2004/05:42 Torsdagen den 2 december 2004/05 42 2004-12-02 00:00:00 Kommunikationer föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 7CD53D27-2B1F-43F2-8DE0-1B2DE8284A9F 5 KARIN SVENSSON SMITH (v) v Fru talman! Jag vill också börja med att i den här debatten tacka kansliet för att ni gör ett arbete som alla partier är mycket nöjda med. Vi har inget övrigt att önska när det gäller ert sätt att underlätta för oss att utföra vårt arbete i riksdagen. Den här debatten utgår från ett budgetbetänkande och den handlar om utgifterna för nästa år. Men jag skulle ändå vilja ta tillfället i akt att reflektera något över målet för transportpolitiken, långsiktigt hållbar transportförsörjning som är samhällsekonomiskt effektiv. Vi har inga reservationer till det här betänkandet från Vänsterpartiets sida, men vi har ett särskilt yttrande som jag ska beröra sedan. Och vi yrkar bifall till förslaget i dess helhet. Vad menar man med långsiktigt hållbart? Jag tror att folk i allmänhet tänker att det är ekologi och miljö som ligger bakom begreppet långsiktig hållbarhet. Ja, det var ju den ursprungliga innebörden när begreppet myntades i Brundtlandkommissionens rapport 1988. Men jag tror att det senaste halvåret har gett begreppet långsiktig hållbarhet en ny dimension. För ungefär ett år sedan kostade ett fat olja 25 dollar. Nu pendlar priset runt 50 dollar, det vill säga det dubbla. Läser man ekonomisidorna i tidningarna kan man notera att oljepriset tenderar att hota tillväxten och BNP:n i många länder, till och med i världsekonomin som helhet. Det här tycker jag lite grann stämmer till eftertanke när vi nu planerar för hur vi ska använda skattebetalarnas pengar till att investera och satsa på olika transportsystem. Det gäller att sätta de som är fossilbränsleburna, det vill säga 100 % av flyget och 98 % av vägtrafiken, i relation till dem som klarar sig utan fossila bränslen. Jag återkommer till det här lite senare. Någon av de föregående talarna konstaterade att det är en dålig måluppfyllelse för de delmål vi har. Ja, det är rätt dålig måluppfyllelse, kanske allra sämst när det gäller miljö- och trafiksäkerhet. Då är frågan om alternativet i den här debatten, som man finner om man läser reservationerna, skulle underlätta för oss att uppfylla de transportpolitiska målen. Vore det bättre om den borgerliga alliansen styrde? Kan man i deras politik finna att det är lättare att nå de transportpolitiska målen? Inte med bästa vilja i världen tror jag att man kan hitta detta. Det vore tvärtom en större satsning på ohållbara transportslag i förhållande till de hållbara. Elizabeth Nyström konstaterade i talarstolen före mig att 90 % av trafiken sker på våra vägar och att det är där man ska satsa. Om det vore riksdagens uppgift att vidmakthålla det ohållbara hade hon rätt. Men vi har ju sett i det rödgröna regeringssamarbetet att vårt uppdrag är att underlätta omställningen av transportsystemet och göra det långsiktigt hållbart. Därav kommer att man har ändrat relationen mellan väginvesteringar och järnvägsinvesteringar till ett till två. År 1998 var det alltså ett till järnväg och två till väg. I den senaste investeringsplanen som vi har fastställt här i riksdagen är det det motsatta som är fallet. Men infrastrukturen blir inte långsiktigt hållbar för att man har en vacker järnväg att titta på. Det är det som det finns anledning att fundera över nu när vi håller på och tar fram en transportpolitisk proposition som ska behandlas i riksdagen nästa år. Då ska vi diskutera hur vi gör sammantaget för att åstadkomma det vi vill och uppfylla de delmål vi har satt upp inom transportpolitiken. Därefter vill jag komma till det särskilda yttrande som har lämnats från Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Av de pengar som används av staten inom vårt område går 97 % till infrastrukturen, till vägarna och järnvägarna, både till investeringar och till underhåll. Bara 3 % går till resten, det vill säga till att bedriva trafiken, att satsa på trafiksäkerhet som inte har med investeringar att göra, till forskning, ja, till allting som inte är investeringar och underhåll av infrastrukturen. Det här hävdar jag är intimt förknippat med att det är det mest manliga politikområdet näst försvarspolitiken. Män i allmänhet är mer involverade och känslomässigt befryndade med såväl själva tunnlarna och motorvägarna som med fordonen än vad vi kvinnor är genomsnittligt sett. Gå in i vilken Pressbyråkiosk som helst och titta på hur det står till med de tidningar och tidskrifter som på något sätt berör vårt politikområde. Jag letar och letar men hittar ingenting om tågtrafik, trafiksäkerhet eller miljöanpassning av transporter. Det kanske är för smalt, även om merparten av oss är beroende av kollektivtrafiken för vår transportförsörjning. Däremot hittar jag en mängd tidningar som handlar om fordon, framför allt personbilar, och som väldigt mycket vänder sig till intressen som jag inte tror i första hand är av feminint slag. Det här är kanske en av förklaringarna till att vi enligt min mening har så skev fördelning mellan själva infrastrukturen och transporterna. Rikstrafiken handlar det särskilda yttrandet om. I den senaste budgetuppgörelsen fick vi från Miljöpartiet och Vänsterpartiet igenom att 30 miljoner ytterligare skulle tillföras för trafikupphandling av kollektivtrafik. Att det blir så kommer vi så gott vi kan att bevaka i regleringsbrevet. Annars finns det inte förutsättningar för de olika länstrafikbolagen att ge ens den nuvarande kollektivtrafiken som medborgarna använder sig av och förväntar sig få i framtiden. Då kommer Tåg i Bergslagen, Bohusbanan, Uven och många andra projekt att antingen minska eller helt ta bort det tågtrafikutbud som finns. Det är fullständigt stick i stäv mot planerna för långsiktigt hållbar utveckling. Det som i stället har blivit Rikstrafikens uppgift, utan extra anslag, är att försörja ett antal orter med flygtrafik. Visst finns det flygtrafik som är regionalpolitiskt motiverad, men att den ska få bli en gökunge och knuffa ut tågtrafik är inte rimligt i förhållande till de riksdagsbeslut vi har om trafikpolitikens inriktning. Jag tänkte också säga något om trafiksäkerhet. Förvisso debatterade vi den så sent som för en vecka sedan, men jag skulle ändå vilja beröra den. Kanske lite inspirerad av Monica Green, som försöker göra den här debatten lite trevligare, tänkte jag använda mig av lyrik snarare än torra siffror. Det är tre strofer ur en diktsamling som heter Ursinnesvägar av en person som heter Gert Glentow. Han skriver så här: Inte väljer vägarna några offer eller bödlar? Inbjuder bara: Skynda på nu! Minska avståndet! Längre borta väntar ett möte. Dagens högmod sjunger i motor, däck och asfalt. Kraften. Samtidigt vidmakthålles en arkaisk närvaro. Nyckelretning? Kränkningar, byte. De som äger saktmodet äger inte vägen. Brist på tålamod äger ofta de av farten dårade, sällan brist på modet att döda. Vi kanske återkommer till trafiksäkerheten på annat sätt senare. Jag tänkte också säga någonting om det transportpolitiska målet Transportkvalitet. Enligt vad jag har förstått av de borgerliga partierna är man mycket missnöjd med underhållet av våra vägar. Jag kan hålla med om att särskilt när det gäller grusvägarna i skogsbygderna finns det allvarliga hinder som medborgarna har meddelat oss i trafikutskottet och som vi ska ta på största allvar. Därför avsattes 17 miljarder öronmärkta för underhåll av vägarna i skogsregionerna. Men frågan är vad man ska göra om man finner att det är problem med kvaliteten. Ska man inte fundera på vad det är som gör att vägarna så snabbt körs sönder. Vad är det som gör att det inte bara är ytan som behöver förnyas utan hela vägkroppen? Jo, det är det faktum att så stor del av godstransporterna framförs på väg, att vi inte har hittat en smart mix mellan vägar, järnvägar och sjöfart. Det är också anledningen till att vi inte klarar klimatmålen. Vägtrafiken har ökat för mycket, särskilt den tunga trafiken. Skulle man till exempel EU-harmonisera maxvikten på lastbilar - det är såvitt jag vet det enda område där Vänsterpartiet aktivt kräver EU-anpassning - till max 40 ton i stället för 60 ton, skulle också många av problemen med att grusvägsnätet körs sönder i tjällossningstider försvinna. Jag vill apropå underhållsberget erinra om att vi hade en offentlig utfrågning. Jag vill be Elizabeth Nyström att titta i protokollet igen. Du brukar, såvitt jag vet, ha sakligt underbyggda argument. Men du pratade i dag om underhållsberget, och du bör titta på vad forskarna sade om det. Finns det belagt någonstans? Har Väg- och transportforskningsinstitutet i sin granskning funnit att det finns någon dokumentation för att vi har ett underhållsberg? Nej, det finns inte. Det fanns tidigare fruktansvärt vidlyftiga planer utan täckning. Nu är de neddragna, och då kallas mellanskillnaden för underhållsberg. Men sakligt sett konstaterar Vägverket att den tekniska kvaliteten på vägarna inte är sämre nu än tidigare, och klagomålen har faktiskt minskat i omfattning. Vart tar transportkvaliteten vägen när det gäller kollektivtrafiken? De som reser där har också intresse av att tågen kommer i tid, att man kan lita på att tåget plötsligt inte är inställt för att SJ av lönsamhetsskäl har hyrt ut sina tågsätt i stället för att använda dem i den svenska trafiken eller att motsvarande har skett i regionaltrafiken. Där har vi en hel del brister vi borde hämta in. Då måste man tulla på relationen mellan 97 % och 3 %. Det är en sak vi kan återkomma till i den transportpolitiska propositionen. Vi har alla inom trafikutskottet ett stort intresse av att det hela ska bli så bra som möjligt inom de områden som engagerar oss, men som riksdagsledamöter har vi också ett ansvar för att inte vi gör det på ett slösaktigt sätt så att vi på det viset inte klarar av att ha en långsiktigt hållbar ekonomi för landet som helhet. Vi ska fortsätta att ha en offentlig sektor och ett välfärdssystem som är rimligt att ha i ett anständigt samhälle. Därför finns det anledning att så småningom pruta på några av projekten inom investeringsplanen, de som har lägst samhällsekonomisk lönsamhet på både väg- och järnvägssidan. Då finns det anledning att igen nagelfara såväl ett antal motorvägar som tunneln under Hallandsås och Norrbotniabanan. Vi lär återkomma till dem under kommande år. 0457308547314 GS01TU1 N 2010-01-01 00:00:00 105930 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0942/#anf5