<anforande>
<dok_hangar_id>2347936</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0942</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:42 Torsdagen den 2 december</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>42</dok_nummer>
<dok_datum>2004-12-02 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 5 §) Kommunikationer (forts. TU1)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>9AB9859C-1C7D-4045-984C-FA4307DF6F7A</anforande_id>
<anforande_nummer>105</anforande_nummer>
<talare>HANS STENBERG (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag är som sagt också positiv till att pröva ett par projekt. Den fråga jag ställde i mitt inlägg var: Vad är egentligen vinsten med PPP? Alternativ finansiering är en sak, men varför ska det precis vara PPP? Om man väljer den modell som Vägverket provar när det gäller Norrortsleden och kombinerar det men upplåning - om man nu vill lånefinansiera ett projekt - får man, såvitt jag kan förstå, alla fördelarna med PPP och slipper dessutom den extra väntekostnad som en PPP-finansiering för med sig. Därför förstår jag inte varför det prompt ska vara PPP.
</anforandetext>
<intressent_id>0851966755011</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01TU1</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>106030</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0942/#anf105</protokoll_url_www>
</anforande>
