<anforande>
<dok_hangar_id>2347931</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0937</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:37 Torsdagen den 25 november</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>37</dok_nummer>
<dok_datum>2004-11-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Inspektionsverksamheten inom trafikslagen</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>275AB693-A4F2-402C-B2EA-C865BC4EC21B</anforande_id>
<anforande_nummer>124</anforande_nummer>
<talare>BJÖRN HAMILTON (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det känns rätt fantastiskt att stå här och få försvara en uppfattning som delas av sex partier i riksdagen. Det är inte ofta som det är så. Och det känns väldigt tryggt inför kommande år om vi kan fortsätta att enas på detta sätt och verkligen utgöra en stark enhet i Sveriges riksdag.
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag att tillkännage för regeringen att regeringen snarast ska tillsätta en utredning med uppdrag att utreda hur en gemensam trafikinspektion ska vara organiserad. 
Jag ska försöka vara kortfattad i min argumentation eftersom tiden lider och vi snart ska ha en votering här i kammaren. 
Diskussionen om inspektionsverksamheterna inom transportområdet har pågått länge, och utredningarna har varit många. Trafikutskottet har under årens lopp begärt flera utredningar av regeringen som har tagit lång tid att verkställa, och ibland har de inte ens verkställts. 
Jag ska här nämna ett axplock ur den flora av beslut och förslag till utredningar som har att göra med inspektionernas verksamhet.
Redan 1991, alltså för 13 år sedan, behandlade riksdagen en motion från Moderaterna och Socialdemokraterna om att Luftfartsinspektionen borde skiljas från Luftfartsverket och inrättas som en särskild myndighet. 
År 1994 föreslog Riksdagens revisorer att man skulle utreda förutsättningarna för en gemensam inspektion för tillsyn av transporter, alltså i princip det som vi nu föreslår från en majoritet av våra partier i riksdagen. 
År 1999 konstaterade ett enigt utskott att regeringen borde utreda inrättandet av en fristående vägtrafikinspektion. Det har ännu inte skett.
Utskottet har också vid ett flertal tillfällen påpekat att Sjöfartsinspektionens roll måste stärkas och betonat vikten av att inrätta en fristående järnvägsinspektion. Till och med Vägverkets styrelse har framhållit att man är för en organisatoriskt självständig vägtrafikinspektion.
I dag har vi helt fristående inspektioner inom luftfarten och järnvägen som är under uppbyggnad, medan vägtrafik och sjöfart har valt att organisera sitt arbete inom respektive verk.
Herr talman! Järnvägs-, Luftfarts-, Vägtrafiks- och Sjöfartsinspektionerna har alla en mycket viktig uppgift i att säkerställa och utveckla säkerheten i våra transportsystem. Två av inspektionerna håller, som jag sagt tidigare, på att frikopplas från sina verk, nämligen Järnvägs- och Luftfartsinspektionerna. Jag anser att också de två övriga snarast bör frikopplas från sina verk.
För att riktigt säkerställa inspektionernas oberoende är det enligt min uppfattning mycket viktigt att sammanföra dem till en gemensam fristående myndighet. En gemensam myndighet skapar samordningsvinster och en heltäckande överblick på transportsystemet. Man ökar möjligheterna att använda specialkompetenser som i dag är uppdelade på olika organisationer på ett mer effektivt sätt. Det bidrar också till en kvalitetssäkring av inspektionsverksamheten.
Fristående inspektioner blir förhållandevis små myndigheter med kanske rätt dyr administration per anställd. Med en gemensam organisation för inspektionerna kan man rationalisera de administrativa funktionerna och på det sättet hushålla med skattepengarna. Det kan handla om gemensamma resurser för ekonomi och personaladministration, gemensamma lokaler och gemensamt IT-system.
Herr talman! Vi kan konstatera att man är tämligen enig om att inspektionerna ska vara fristående. Det är bland annat som Jan Brandborn - en gammal räv i dessa sammanhang som har lång erfarenhet av både vägverk och banverk och över huvud taget av den här verksamheten - har framhållit. Han har sagt att det inte finns någon anledning att ta på sig kritik som kan finnas mot en otillbörlig samordning inom respektive verk. Inspektionerna bör alltså vara fristående.
Brandborn framhåller också att en samlad inspektion skulle utgöra en signal från statsmakterna om att man prioriterar säkerhetsarbetet. Allmänheten måste vara helt övertygad om att statsmakterna gör allt vad de kan för att få en så god säkerhet som möjligt inom transportsektorn.
Genom att ha samma ambitionsnivå för de olika transportslagen främjas en helhetssyn. Dessutom vinner forskningen på att vara trafikslagsövergripande. Och man kan inom en gemensam inspektion stärka fackinspektionernas ställning genom att bland annat organisationen och arbetssättet anpassas till respektive transportslags egna förutsättningar och krav.
</anforandetext>
<intressent_id>0319703582208</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01TU4</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>105498</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0937/#anf124</protokoll_url_www>
</anforande>
