<anforande>
<dok_hangar_id>2347915</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0921</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:21 Onsdagen den 27 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>21</dok_nummer>
<dok_datum>2004-10-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i det kommunala utjämningssystemet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>54EB628E-10D2-4380-87BA-49B49DB4A174</anforande_id>
<anforande_nummer>28</anforande_nummer>
<talare>ROGER TIEFENSEE (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Åhörare och riksdagsledamöter! Vi ska diskutera ändringar i det kommunala utjämningssystemet. Det är ingen boktitel direkt som man skulle försöka kränga till ett bokförlag och lyckas. Det är heller inget som får människor att spontant utbrista: Oj, det där verkar intressant! Men om man vänder på perspektivet och konstaterar att utjämningssystemet är en förutsättning för kommuner och landsting att ha likvärdiga förutsättningar för att driva sin verksamhet blir det genast intressant. Då berör det mig, det berör farmors hemtjänst och barnens skolgång. I det perspektivet är utjämningssystemet ett medel, inte ett mål i sig. Samtidigt innebär det att då utjämningssystemet ger förutsättningar för verksamheter behöver det också vara långsiktigt hållbart. Det ska inte utsättas för ständiga förändringar, införanderegler, övergångsregler. Det skapar bara osäkerhet. 
Herr talman! Ett långsiktigt hållbart kommunalt utjämningssystem måste förena tre principer, som jag ser det. Dels ska det ge likvärdiga förutsättningar för att bedriva kommunal och landstingskommunal verksamhet, oavsett var i landet man befinner sig; dels ska det finnas incitament för tillväxt och ökad skattekraft; dels ska det respektera självstyret. Det är tre principer som jag tycker är grundläggande.
I regeringens förslag lever man, utifrån de här principerna, egentligen bara upp till den första principen, om man över huvud taget har en ambition att leva upp till. Tillväxt i hela landet och kommunalt självstyre är uppenbarligen inte så viktiga i vänstermajoriteten.
Herr talman! Lägger man då till denna principlöshet att regeringen lyckas återinföra negativa marginaleffekter, misslyckas med att ta hänsyn till de speciella förhållanden som finns både där det är glesbefolkat och där det är tätbefolkat blir vår, Centerpartiets, slutsats att de förslag till förändringar som ligger på riksdagens bord inte duger. Det blir bakläxa. Förslagen bör avslås. Därmed yrkar jag bifall till reservation 3.
Centerpartiet anser i stället att införandereglerna i det nuvarande systemet bör frysas och att staten bör ta över kostnadsansvaret. Det är det som gör att vi måste ta ett beslut av något slag här i riksdagen. De införanderegler som finns i dagens system gäller bara till årsskiftet; därefter försvinner de. Det är det som egentligen var orsaken till att utredningen kom i gång och till att vi har den här diskussionen i dag.
Fryser man införandereglerna i nuvarande system skapar det förutsättningar för att verkligen göra en reformering som innebär en förbättring och som innebär att vi kan få ett långsiktigt hållbart system.
Herr talman! Principen om likvärdiga förutsättningar för alla att bedriva kommunal verksamhet, incitament för tillväxt och ökad skattekraft, respekt för självstyret är principer som alla partier inom Allians för Sverige ställer sig bakom. Det är unikt att alla partier i Sveriges riksdag nu ställer upp på ett kommunalt utjämningssystem. Det är glädjande, och framför allt är det Moderaterna som har gjort en stor omsvängning i sin syn på kommunerna i allmänhet men också på det kommunala utjämningssystemet. Jag vill ge Moderaterna en eloge för den omsvängningen. Det krävs politiskt mod, och man kan se här i dag att förslagen kanske ännu inte riktigt lirar ihop med den retorik som lever kvar. Men jag tittar på förslagen, det är det som är det viktiga.
Med det skulle jag vilja hälsa Moderaterna välkomna till mittens rike.
Herr talman! Det ska bli intressant att höra Lars-Erik Lövdén senare i debatten - om han har bestämt sig vilken fot han ska stå på. Ena gången kritiseras Moderaterna för att vara onda högermän som inte vill ha någon utjämning. Andra gången, senast i går här i kammaren, andas det om att de är något slags vingelpettrar som inte vill stå för sin högerpolitik. Om Lars-Erik Lövdén har någon ambition att få ta på sig en ledartröja borde han välkomna Moderaternas omsvängning, ta till sig att alla partier i Sveriges riksdag faktiskt vill ha ett utjämningssystem som ger likvärdiga förutsättningar. 
Jag känner att risken är att Socialdemokraterna och vänstermajoriteten blåser till strid, till strid om motsättningar som egentligen inte finns i grunden. Det blir lite som Don Quijote som slåss mot demoner och väderkvarnar. Titta i högerburen - den är tom. Det är ingen idé att slåss mot den demonen längre. Jag uppmanar Lars-Erik Lövdén och de socialdemokrater som kommer in i debatten efter mig att visa sitt ledarskap i stället för att blåsa till strid om motsättningar som inte finns.
</anforandetext>
<intressent_id>0959102638818</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01FiU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>103740</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0921/#anf28</protokoll_url_www>
</anforande>
