<anforande>
<dok_hangar_id>2347915</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0921</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:21 Onsdagen den 27 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>21</dok_nummer>
<dok_datum>2004-10-27 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ändringar i det kommunala utjämningssystemet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>537AA08D-FDA0-4DA8-B7FF-DC377BC84D0A</anforande_id>
<anforande_nummer>27</anforande_nummer>
<talare>LARS LINDÉN (kd)</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 9.
Alla kommuner i Sverige ska ha möjligheter att ge sina invånare en ungefär lika god service. Att det sedan ändå kan bli skillnader beror på hur de olika kommunerna prioriterar. Det kommunala utjämningssystemet ska garantera att förutsättningarna blir någotsånär lika mellan de olika kommunerna, oavsett skattekraften och olika opåverkbara strukturella kostnader. Rimliga skillnader i servicenivå, effektivitet och skattesats måste få finnas mellan kommunerna om vi ska kunna tala om kommunalt självstyre. 
Dessa små skillnader ska inte kompenseras av utjämningssystemet. Skillnaderna ska medborgarna själva avgöra i kommunal- och landstingsval vart fjärde år. Då gäller det att välja rätt parti om man ska bli nöjd med servicen.
Det gamla utjämningssystemet har inte varit bra och ofta gett kommun- och landstingsstyrelserna "gråa hår" när man försökt att beräkna bidragen i budgetarbetet. Det är sällan man lyckats beräkna bidragens storlek eller, i de resursrika kommunerna, hur mycket man ska bidra med.
Det gamla systemet har inte heller förenat en kommunal utjämning med tillräckligt stora incitament för tillväxt och förnyelse. Man har inte haft tillräckliga morötter för att satsa på att få fler invånare och fler i arbete, då man samtidigt tappar utjämningsbidrag. Detta har inte varit bra. Många fattiga kommuner har långt ifrån känt att de får kompensation och kan ge lika bra service för sina invånare som de rika kommunerna har kunnat ge. Utjämningssystemet har alltså inte fungerat perfekt.
Vi kristdemokrater nämner i vår motion även andra saker som vi är kritiska mot i nuvarande system, men vi kan sammanfatta detta med att det allvarliga är att systemet strider mot den kommunala självstyrelsen, lokaliseringsprincipen och den kommunala beskattningsrätten. En del av detta kvarstår även i det nu föreslagna systemet.
Därför anser vi att det helt och hållet bör vara en statlig angelägenhet att finansiera utjämningssystemet. 
I mycket är vi överens med regeringen om det nya systemet, men det finns fortfarande en del starka invändningar av principiell natur, som framgår av våra reservationer.
Vi anser som sagt att systemet helt ska vara en statlig angelägenhet. Eftersom 15 kommuner och ett landsting får fortsätta att betala in till systemet, för andra kommuners räkning, står vår grundläggande kritik mot systemet kvar.
Vi har kritiserat regeringen för att man mer och mer öronmärker pengar till kommuner och landsting. Här visar regeringens förslag att man lyssnat en del till den kritiken. Bland annat maxtaxebidragen, bidragen till läkemedelsförmåner och vuxenutbildningsstödet bör, som regeringen nu föreslår, kunna användas för att staten med dessa medel delvis ska kunna finansiera höjningen av garantinivån och sänkningen av kompensationsgraden.
Här är vårt förslag att regeringen ytterligare belyser de konsekvenser detta kan få innan vi sätter detta i sjön.
Incitamenten för kommunerna att bedriva en bättre tillväxtpolitik är fortfarande för svaga i det av regeringen föreslagna nya utjämningssystemet. Vi anser att man bör utreda detta bättre.
Vi tycker också att regeringen och utredningen har tagit alldeles för lätt på de strukturella skillnader som finns beträffande löner i olika delar av landet. Lönekostnaderna utgör vanligen 70 % av en kommuns kostnader.
Skillnader i dessa löner påverkar en kommuns ekonomi väldigt mycket. Min dotter har exempelvis nyligen börjat arbeta inom äldreomsorgen i Solna. De betalar henne över 3 000 kr mer per månad än vad hon hade tidigare när hon jobbade i en liten kommun i Skåne. Solnas merkostnader för löner får kommunen betala, och den högre skattekraft som dessa löner i sin tur genererar får man avstå till andra kommuner.
Här finns det en brist i systemet som borde ha varit justerad för att skapa större rättvisa. Regeringen anser ju enligt propositionen att detta bör utredas. Denna utredning måste omedelbart startas, vilket är ett av våra yrkanden.
Herr talman! Jag avslutar med att repetera att Kristdemokraterna yrkar bifall till reservation 9, och vi står naturligtvis även bakom våra övriga yrkanden i betänkandet.
</anforandetext>
<intressent_id>0393583311409</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01FiU7</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>103739</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0921/#anf27</protokoll_url_www>
</anforande>
