<anforande>
<dok_hangar_id>2347911</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:17 Onsdagen den 20 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>2004-10-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Remissdebatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>remissdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>5CD9D3E1-E527-45AE-AF41-AB05EABF791B</anforande_id>
<anforande_nummer>65</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet HANS KARLSSON (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Ana Maria Narti, vi ändrar inte på arbetsgivarens skyldighet att göra en rehabiliteringsutredning, och vi ändrar inte innehållet i vad den utredningen ska gälla. Det har funnits i tio år, med ganska allvarliga brister. Många arbetsgivare bryr sig inte om att göra det enkla, nämligen att beskriva för försäkringskassan hur man på arbetsplatsen kan förändra för att den anställde ska komma tillbaka. Sedan tar försäkringskassan vid i den processen. 
Detta kommer arbetsgivarna att ha ett ökat intresse av att göra snabbare för att snabbare kanske slippa kostnader för sjukskrivningarna. Det är den enkla tanken. Vi förändrar inte, utan vi använder oss av det som redan finns och som arbetsgivarna inte har uppfyllt.
</anforandetext>
<intressent_id>0472624390304</intressent_id>
<rel_dok_id>GS0321</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>103256</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0917/#anf65</protokoll_url_www>
</anforande>
