<anforande>
<dok_hangar_id>2347911</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0917</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:17 Onsdagen den 20 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>17</dok_nummer>
<dok_datum>2004-10-20 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Remissdebatt</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>remissdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>AD07DFB6-0297-40A4-B5FE-A01D20075E91</anforande_id>
<anforande_nummer>41</anforande_nummer>
<talare>MONA JÖNSSON (mp) replik</talare>
<parti>mp</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Det här handlar om ett samarbete mellan arbetsgivaren, försäkringskassan och den sjukskrivne. Om man gör, som jag sade förut, rehabiliteringsutredningar och gör utredningarna så bra att man kan starta en plan innebär det att arbetstyngden lättar väldigt mycket på försäkringskassorna. Det är mycket möjligt att det inte uppnås precis vid årsskiftet. Men nu är alla medvetna om vad som gäller och nu måste alla hjälpas åt, för det är inte bara en myndighet, en enskild arbetsgivare eller en enskild drabbad som är ansvarig, utan man måste alltså hjälpas åt och arbeta tillsammans.
</anforandetext>
<intressent_id>0597915398712</intressent_id>
<rel_dok_id>GS0321</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>103232</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0917/#anf41</protokoll_url_www>
</anforande>
