2347911 GS0917 Riksdagens protokoll 2004/05:17 Onsdagen den 20 oktober 2004/05 17 2004-10-20 00:00:00 Remissdebatt remissdebatt 2A84F1D5-0EF7-4A7F-95FC-FDF7F701D0D3 1 Statsrådet HANS KARLSSON (s) s Herr talman! Vi ska i kammaren i dag debattera metoder för att minska sjukskrivningarna, eller för att fler ska kunna vara friska och arbeta. När man ska definiera metoder för att bekämpa sjukskrivningarna är det viktigt att tänka efter vem det är man ser framför sig. Hur ser de sjukskrivna ut? Vilka är de? Varför är de sjukskrivna? För mig handlar det om att ta fram metoder för att minska sjukskrivningarna eftersom jag ser framför mig en undersköterska som är utsliten i axlarna, ryggen, nacken. Hon är över 50 år, och har jobbat ett helt yrkesliv i en tuff arbetsmiljö. Jag ser också framför mig en lärare som drabbats av utmattningssyndrom, utbrändhet som det kallas, kanske efter ett långt liv i sitt yrke. Vidare ser jag framför mig slitna industriarbetare, också de lite äldre, och byggnadsarbetare med stora förslitningsskador. Det är dessa kategorier av människor, de yrkesgrupperna, jag tänker på när jag är med och formar metoder för att försöka minska sjukskrivningarna och göra det möjligt för dessa människor att jobba längre i sina yrken. När vi formar medel för att försöka göra någonting åt detta stora problem i samhället bygger det på vissa synsätt. Ett av de synsätten är att när människor blir sjuka ska de ha ett standardskydd. De ska ha råd att vara sjuka och hemma från jobbet utan att behöva ge avkall på viktiga delar i standarden. De ska inte behöva sälja sina hus, inte behöva förändra sina liv alltför mycket. De ska ha en bra och hög ersättningsnivå. Människor ska få hjälp att komma tillbaka när de blivit sjukskrivna. Vi ska ha system som understöder dem så att de snabbare kan komma tillbaka. De ska få rehabilitering och annan hjälp för att snabbare tillfriskna. Dessutom ska vi ha bra förebyggande arbetsmiljöarbete på våra arbetsplatser. Vi vill att dessa principer ska utgöra grunden för bra anordningar i sjukförsäkringen. Det är för dessa människor vi utformar systemen, och det är med dessa grundprinciper vi vill skapa socialförsäkringssystemet. Parallellt måste vi också ha ordning och reda när sjukskrivningsprocessen träder in, när läkaren skriver läkarintyg. Vi måste ha kontroller mot fusk och en försäkringsadministration som fungerar. Nu är läget på arbetsmarknaden och i sjukskrivningarna sådant att de korttidsfrånvarande, inflödet i sjukförsäkringen, minskar - och minskar påtagligt. Färre blir sjuka och fler kommer tillbaka. Detta sker till följd av åtgärder som vi beslutat om i riksdagen, framför allt i form av förbättringar i försäkringsadministrationen. Det är också en följd av den intensiva samhällsdebatt vi haft om problemet med de höga ohälsotalen. Det är en fråga som berör alla, vilket vi inte minst ser av debatten. De flesta, nästan alla, är besjälade av att ge sitt bidrag för att få ned sjukfrånvaron. Det är även en följd av alla de goda exempel som visas upp från framför allt arbetsplatser där man med relativt enkla metoder lyckats få ned sjukfrånvaron genom att öka trivseln och inflytandet för de anställda. Man har tillsammans med arbetsgivaren vidtagit åtgärder. Nu vill vi flytta fokus från de kortare sjukskrivningarna, som just nu är det mindre problemet. Däremot är de långa sjukskrivningarna fortfarande många, även om de också minskar. Det förslag om medfinansiering som vi lagt fram i riksdagen tar sikte just på att flytta fokus från början av sjukskrivningsperioden - där vi i dag har sjuklöneperioden som arbetsgivaren betalar - till en ekonomisk drivkraft som innebär att arbetsgivaren får betala även längre fram i sjukskrivningen. Detta riktas alltså in på dem som är sjukskrivna längre perioder. För ett år sedan införde vi ett system med en tredje sjuklönevecka utan att minska arbetsgivaravgiften. Vi fick starka protester för detta, inte minst från arbetsgivarhåll. Nu tar vi bort den, och de pengarna - ungefär 1 ½ miljard - kan näringslivet därmed använda. De går alltså tillbaka till näringslivet. Vi tar dem på statsbudgeten. Vi sänker arbetsgivaravgiften med nästan en kvarts procent, vilket innebär att ungefär en halv miljard går tillbaka till näringslivet. På grund av att sjuktalen genomsnittligt är lägre vinner näringslivet på detta förslag i förhållande till det som gäller i dag. Det ska därmed löna sig bättre för en arbetsplats att ha låg sjukfrånvaro. Omvänt blir det dyrare att ha hög sjukfrånvaro. Det är själva meningen med förändringen. Jag är säker på att jag i debatten i dag kommer att få höra argumentet att vi inför detta eftersom vi tror och tycker att alla sjukskrivningar beror på dålig arbetsmiljö. Det där är inte sant. Det har jag aldrig sagt. Det är ett av de sämre argumenten. Vi inför naturligtvis inte detta för att vi tror att arbetsgivaren orsakar sjukskrivningarna, utan för att det är från arbetsplatsen man är sjukskriven och det är till arbetet och arbetsplatsen man ska tillbaka. Vår uppfattning är att det är på arbetsplatsen som åtgärder kan vidtas alldeles oavsett om man blivit sjukskriven för att man brutit benet i skidbacken eller om det skett vid en arbetsplatsolycka. Man ska emellertid tillbaka till arbetet, och för att underlätta den tillbakagången inför vi dessa ekonomiska drivkrafter. Arbetsgivaren får betala 15 % av sjukpenningkostnaden. Om den sjukskrivne kommer tillbaka på deltid upphör den medfinansieringen. Då behöver arbetsgivaren inte betala. Om den sjukskrivne får rehabilitering och rehabiliteringspenning behöver arbetsgivaren inte heller betala. Om den sjukskrivne har en kronisk sjukdom kan arbetsgivaren bli befriad från den här medfinansieringen. Det finns alltså en rad medel för arbetsgivaren att ta till för att minska sin kostnad och möjliggöra för människor att komma tillbaka till arbetsplatserna. Många goda exempel från en rad olika arbetsplatser på hur man kommer till rätta med den ökande sjukfrånvaron har stärkt mig. Det har övertygat mig om att den här metoden är användbar. Det går att med enkla medel få ned sjukfrånvaron ganska mycket och ganska snabbt. Det har visats på en rad olika arbetsplatser. En fjärdedels minskning av sjukfrånvaron är inte alls någon omöjlighet på bara något år om man går systematiskt till väga och bestämmer sig från företagsledningen att tillsammans med personalen verkligen attackera detta. Det jag vill uppnå med propositionen är att peka mer precist. Vad är det för mekanism som ska leda till att vi får de goda spiralerna? Jo, det är att få i gång ett samtal mellan arbetsgivaren, försäkringskassan, den sjukskrivne och läkaren. Det handlar om att börja diskutera och ta i problematiken enskilt och individuellt för varje person för att finna lösningar som kan vara gynnsamma för att komma tillbaka. Det kan vara att be försäkringskassan kalla till ett avstämningsmöte, att skicka in en egen rehabiliteringsutredning som arbetsgivaren ska göra eller att ta kontakt med facket och skyddsombudet och därmed få i gång en första dialog för att definiera vilka åtgärder man ska vidta. Herr talman! Jag tror att reformen har goda förutsättningar att fungera på arbetsmarknaden och vinna legitimitet så småningom. 0472624390304 GS0321 N 2010-01-01 00:00:00 103192 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0917/#anf1