<anforande>
<dok_hangar_id>2347908</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0914</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:14 Torsdagen den 14 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>14</dok_nummer>
<dok_datum>2004-10-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ekonomi och skatter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0BFE73C5-3D8B-4117-8456-2B33AB8D676C</anforande_id>
<anforande_nummer>256</anforande_nummer>
<talare>ROGER TIEFENSEE (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Åhörare! Sverige har fantastiska möjligheter. Vi har en välutbildad befolkning. Vi har värdefulla naturresurser, både i form av råvaror och i även form av möjligheter till rekreation och därmed till exempelvis grön turism. Problemet är att de möjligheter vi har inte tas till vara fullt ut.
World Economic Forum pekar på just detta i sin årliga rankning av världens mest konkurrenskraftiga ekonomier. Sverige kommer på fjärde plats. Det är glädjande, men det skulle kunna vara så mycket bättre.
Sverige har ett högt välstånd, men sett till de underliggande faktorer som mäts i den här studien borde den svenska BNP-nivån vara ungefär 20 % högre. Det är klart att det märks. Det märks i kommunernas ekonomi och i vars och ens privatekonomi.
Den här situationen är ungefär som att hamna på fjärde plats i OS. Det är bra, men tänk så frustrerande det är att vara fyra när man vet att man kunde så mycket bättre och siktade på pallen!
De viktigaste skälen, pekar World Economic Forum på, till att Sverige inte utvecklas lika positivt som man skulle kunna förvänta sig är dels det höga skattetrycket, dels ett företagsklimat för små och medelstora företag som lämnar saker att önska.
Jag skulle vilja lägga till ytterligare skäl, herr talman, som vi såg när regeringen presenterade sin budget nyligen. Vi har nämligen en regering som inte tar tag i de stora, överhängande problem som jag ser och som handlar om ohälsa och om arbetslöshet.
Över en miljon människor i arbetsför ålder står utanför arbetsmarknaden. Då om någonsin måste det väl vara läge att verkligen ta tag i de problemen. Jag tycker heller inte att man tar tag i de mer långsiktiga problemen som exempelvis klimatfrågan.
I Centerpartiets budgetalternativ har vi därför fokuserat på dessa frågor, som vi upplever att regeringen lämnar obesvarade. Vi har presenterat en budget för ett friskare, företagsammare och grönare Sverige.
När det gäller det friskare Sverige kan man se att regeringen erbjuder passiv sjukskrivning och förtidspensionering medan Centerpartiet erbjuder aktiv rehabilitering och hjälp att vara kvar i arbetslivet via exempelvis arbetshjälpmedel eller, för all del, lönebidrag.
När det gäller det företagsammare Sverige kan man se att regeringen tar näringslivets förslag till finansiering av skattesänkningar men levererar bara en av de tre skattesänkningar, nämligen arvs- och gåvoskatten, som näringslivet har efterfrågat. Centerpartiet levererar också slopad förmögenhetsskatt och en rejäl reformering av 3:12-reglerna. Vi höjer inte skatten för de små företagen utan skapar i stället förutsättningar för nya jobb.
När det gäller det grönare Sverige har vi varit inne på det lite grann tidigare. Där är regeringens inriktning skattehöjningar som medvetet inte ska ha någon större miljöeffekt, för de ska egentligen finansiera andra skattesänkningar. Vi i Centerpartiet levererar i stället skattesänkningar på biodrivmedel och på miljöbilar som vi har räknat fram ger tio gånger större miljöeffekt än de skattehöjningar som regeringen har presenterat.
En viktig del i detta är exempelvis att vi möjliggör låginblandning av RME i diesel upp till 5 %. Det handlar inte om EU-regler. Det handlar om alldeles egna regler i Sverige som gör att man i dag inte kan blanda in mer än upp till 2 %.
Den sammanhängande gröna tråden i Centerpartiets ekonomiska politik är självbestämmande. När regeringens politik inriktar sig på att göra människor, och för all del även kommuner, mer bidragsberoende inriktar vi oss på skattesänkningar, framför allt till låg- och medelinkomsttagare, och att man ska jobba bort marginaleffekter. 
Vi har låtit riksdagens utredningstjänst räkna på exempelvis en ensamstående mor med 18 000 kr i månadslön och ett barn. Hon skulle få 341 kr mer per månad. Det låter kanske inte så mycket, men när man lever på marginalen betyder faktiskt 341 kr i månaden skillnad.
Inriktningen på vår ekonomiska politik är att vanliga människor med vanliga löner ska få makt över sin hushållsekonomi. När vi förenklar regler för småföretagare är inriktningen att vanliga människor faktiskt ska få möjligheten och även tryggheten att starta ett företag. Små företag ska ha möjligheten och tryggheten att anställa nya medarbetare. Man ska varken behöva vara professor eller miljonär för att kunna driva företag.
Det här är en ekonomisk politik som tar till vara möjligheterna i Sverige, som tar till vara just den potential som World Economic Forum har pekat på. Sverige förtjänar så mycket bättre.
</anforandetext>
<intressent_id>0959102638818</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>102697</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0914/#anf256</protokoll_url_www>
</anforande>
