<anforande>
<dok_hangar_id>2347908</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0914</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:14 Torsdagen den 14 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>14</dok_nummer>
<dok_datum>2004-10-14 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ekonomi och skatter</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>allmänpolitisk debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>4AD87DA8-3ED9-4ED4-9585-2702211A7D2C</anforande_id>
<anforande_nummer>234</anforande_nummer>
<talare>ARNE KJÖRNSBERG (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Ingen människa kan skapa sig en ö där han eller hon oberoende av andra kan bygga sig ett liv i frihet och trygghet, ty vi är alla förr eller senare beroende av andra. Detta sade en gång Olof Palme. 
Så är det naturligtvis. Vi blir alla någon gång beroende av andra. Detta gäller på livets alla områden, i stort och i smått, i vardagen men också i de stora globala överlevnadsfrågorna, människa till människa, nation till nation, världsdel till världsdel.
Det gäller också det jag nu tänker uppta kammarens dyrbara tid med. Jag ska försöka förmedla några tankar om det vi socialdemokrater kallar Hållbara Sverige.
Vi ska steg för steg bygga om vårt land. Att göra detta handlar i långa stycken om värderingar i det ordets allra bästa bemärkelse. Vad är viktigt i livet? Hur vill vi att det ska bli för oss men framför allt för dem som kommer efter oss, för våra barn, barnbarn och barnbarnsbarn och deras barn, barnbarn och barnbarnsbarn? Så hänger vi ihop. Generation följer på generation. Vi har ett ansvar för nuet, men vi har också ett ansvar för framtiden, som det står i psalmen: Sänd oss ut att bygga broar till ett okänt framtidsland.
Vi har alla sett det: Arvika, hemvärnsmännen som bar sandsäckar för att bygga fördämningar. Vår kollega Per Erik Granström berättade för mig hur den anrika Carl Larsson-gården i Sundborn hotades av vattenmassornas framfart. Floden Moldau dånade fram med svindlande hastighet. Vattnet steg med två centimeter - varje kvart. 70 000 människor tvingades överge sina hem. Epidemier hotade. 65 000 tjeckiska barn vaccinerades mot gulsot. Floden Elbe hotade dränka den tyska staden Dresden. Människor sveptes med av flodvågen eller drunknade i sina egna källare. Tiotusentals evakuerades.
Vi minns dramatiken mitt i Europa augusti 2002. Det var en katastrof som utlöstes av extremt häftiga regn. De materiella skadorna uppgick till minst 100 miljarder kronor, har experter på kontinenten sagt.
I år sätts två tredjedelar av Bangladesh under vatten. Vi har sett människorna vadande i det smutsiga vattnet, ofta bärande sina små barn. Varför sker allt detta? 
Flertalet forskare pekar på den pågående globala uppvärmningen, klimatrubbningar som vi människor själva bidrar till med våra utsläpp. Klimatkrisen är en av mänsklighetens största utmaningar, nu och för framtiden. Men vi kan och måste hejda den, genom åtgärder i alla länder och på alla nivåer. Ett av många effektiva redskap i den kampen heter skatteväxling.
Vi socialdemokrater säger: Vi, vår generation, ska överlämna ett samhälle till kommande generationer där de stora miljöproblemen är lösta eller i varje fall på väg att lösas. Det är inte lätt. Det går inte fort. Men det faktum att något inte är lätt eller inte går fort är inte ett skäl för att inte försöka, att inte börja. 
Låt oss fortsätta på den väg vi börjat beträda! Det kommer säkert att bli två steg framåt och ett tillbaka. Så är det när man tillsammans ska bygga framtiden: två steg fram och ett tillbaka.
Välfärdens framväxt på 50- och 60-talen innebar en kraftfull satsning på vägar, sjukvård, äldreomsorg, utbildning och mycket mer. Det blev sammantaget en motor för tillväxt, jobb, inkomster och skattekraft som i sin tur gav våra föregångare i Sveriges riksdag möjlighet till ytterligare utbyggnad av välfärden. Det var den sociala hållbarhet man arbetade med då. 
Nu ska vi göra välfärden mer resurseffektiv och miljöanpassad. När vi gör det och om vi gör det på rätt sätt kommer det också att leda till tillväxt, jobb, inkomster och mer skattekraft. Vi ska investera i energieffektivisering i kommuner och landsting. Tänk på alla skolor, sjukhus och dagis! Tänk när vi har halverat energiåtgången där!
Herr talman! Det jag nu har berört mycket rapsodiskt har en tydlig moralisk dimension, i varje fall om man orkar och vill se den. Ett hållbart Sverige är vårt mål. Vi ska bygga det hållbara Sverige, och det kommer att beröra alla människor. Om vi formulerar oss på rätt sätt kommer det att beröra människors innersta känslor. Vi ska inte tala bara till människors huvud, till deras intellekt. Vi ska också tala till deras hjärta och deras känslor. Vi ska göra det steg för steg. Vi söker inte konfrontation. Det kommer att bli två steg framåt och ett tillbaka, inga tvära kast. Vi vill ha breda majoriteter. Vi sträcker ut handen. Låt oss bygga det hållbara Sverige för barnens, barnbarnens och barnbarnsbarnens skull!
</anforandetext>
<intressent_id>0921939922800</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>102675</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0914/#anf234</protokoll_url_www>
</anforande>
