<anforande>
<dok_hangar_id>2348030</dok_hangar_id>
<dok_id>GS09136</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:136 Torsdagen den 9 juni</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>136</dok_nummer>
<dok_datum>2005-06-09 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Ökad förtidspensionering av unga</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>frågestund</kammaraktivitet>
<anforande_id>6F8EFA4D-F290-4B1C-B74C-DBD2F6815467</anforande_id>
<anforande_nummer>54</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det är allvarligt att andelen som blir så kallat förtidspensionerade bland de unga ökar. Då ska man samtidigt komma ihåg att de drygt 29 000 som nämns motsvarar ungefär 4 % av det totala antalet förtidspensioneringar.
Det heter inte förtidspensioneringar utan det heter sjuk- och aktivitetsersättning numera. Det har en viss poäng just för unga. Unga blir inte förtidspensionerade för gott på det gamla sättet. De får just denna aktivitetsersättning som innebär en tidsbegränsad så kallad förtidspensionering på högst tre år. Detta är inte en åtgärd för gott, utan det är en åtgärd där man ska ompröva huruvida man kan komma tillbaka till arbete. Under tiden ska man inte vara passiv utan man ska delta i aktiviteter som anordnas av Försäkringskassan eller arbetsförmedlingen.
</anforandetext>
<intressent_id>0472624390304</intressent_id>
<rel_dok_id></rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>116781</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09136/#anf54</protokoll_url_www>
</anforande>
