2348029 GS09135 Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juni 2004/05 135 2005-06-08 00:00:00 Svar på interpellation 2004/05:636 om effektiva Amsutbildningar interpellationsdebatt 691F3835-1094-4EA2-8BCD-BBD8759E873F 121 ANA MARIA NARTI (fp) fp Fru talman! Tack, arbetslivsministern. På ett sätt är vi överens, men bara på ett sätt, och det är att man hela tiden behöver använda de möjligheter till samverkan som finns för att utveckla nya givande arbetsmarknadsutbildningar. När det gäller högskola och universitet vill jag säga att vi för första gången på många år har en stigande arbetslöshet bland alla akademiker. Min välkända refräng under många år handlade om utländska akademiker, och där har tyvärr väldigt lite hänt. Nu står vi dessutom inför en situation där en människa som tar sin doktorsgrad i biokemi dagen efter faller i arbetslöshet. Enligt min uppfattning är det en katastrof, men inte för individen utan för Sveriges utveckling. Den kunskap som kommer in i utbildningssystemet måste också gå ut i arbetslivet utan större hinder. Detta händer inte i dag. De här människorna måste ha en möjlighet att hålla sin kunskap levande. Det var därför jag talade om Centrum för flexibelt lärande och Nätuniversitetet. Äntligen finns de praktiska möjligheterna på plats. Då borde det också finnas en möjlighet att innehållet i verksamheten där stämmer med konjunkturens svängningar. Just nu får inte akademiker jobb. Jag var på en magisterpromotion på Stockholms universitet för två veckor sedan. Det var inte första gången jag var på en sådan fest, men det var första gången som festen hade en mycket bitter ton. Både professorer och nyblivna magistrar skojade om den arbetslöshet som väntade dem. Det tyckte jag var hårresande. Jag återgår nu till mina stackars invandrarorganisationer och den eviga refrängen. Visst vet jag att man kan jobba med EU-pengar på området. Problemet är bara att invandrarorganisationerna systematiskt har trängts bort från denna verksamhet. Jag ska be arbetslivsministern att titta på hur det ser ut. Under den första perioden med ESF-medel mellan 1995 och 2000 var det 1 % av projekten som var initierade och ledda av invandrarorganisationer. Jag kan ställa dokumentationen till arbetslivsministerns förfogande. Nu finns det nästan inga. Det var inte meningen med ESF-medlen att de skulle förstärka världens starkaste offentliga sektor. Meningen med de här pengarna var empowerment , makt till dem som inte har makt just nu, och detta har inte förverkligats. Jag kan bara beklaga det. Jag tror inte att det beror på rasism eller illvilja. Det är bara det att den offentliga sektorn bara tror på den offentliga sektorn, och jag vet vad jag talar om. Jag har jobbat med sådana projekt, och det har hänt mycket ofta att jag, i min egenskap av svartskalle som jobbar med arbetslösa, inte ens har fått svar på de brev som jag har skickat. 0283009944701 GS10636 N 2010-01-01 00:00:00 116595 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09135/#anf121