<anforande>
<dok_hangar_id>2348029</dok_hangar_id>
<dok_id>GS09135</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juni</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>135</dok_nummer>
<dok_datum>2005-06-08 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2004/05:629 om äldre i arbetslivet</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>E364FD09-E6A5-42D4-9B4F-199304EAF4E6</anforande_id>
<anforande_nummer>111</anforande_nummer>
<talare>Statsrådet HANS KARLSSON (s)</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Anna Lilliehöök har frågat mig dels vilka åtgärder jag har vidtagit eller ämnar vidta för att regelverket för sjukersättning och arbetsmarknadsåtgärder ska vara lika oavsett ålder, dels om jag vidtagit några åtgärder för att staten ska gå före med gott exempel så att fler äldre kan vara kvar i tjänst eller nyanställas i statlig verksamhet.
Anna Lilliehöök ställer frågorna mot bakgrund av utvecklingen på arbetsmarknaden för de äldre och att hälften i åldersgrupperna 60-65 arbetar samtidigt som undersökningar visar att fler vill arbeta. Hon framhåller att det emellertid är svårt för äldre att få arbete och att attityder har befästs att äldre arbetskraft skulle vara dyr och mindre flexibel. Mot bakgrund av att Sverige nu ska införa EU:s direktiv mot åldersdiskriminering på arbetsmarknaden är det enligt Anna Lilliehöök oroväckande att det tycks finnas regler som missgynnar äldre och att äldre diskrimineras av staten som arbetsgivare. Staten har därför ett särskilt ansvar att medverka till att äldre inte diskrimineras och att fortsatt yrkesverksamhet uppmuntras. Anna Lilliehöök gör gällande att när statliga myndigheter nu ska flyttas ut till landet ska den naturliga lösningen ha blivit att lösa ut de äldre tjänstemännen med förtida pension samtidigt som staten anställer mycket få äldre.
Inledningsvis vill jag understryka att jag inte har någon annan uppfattning än Anna Lilliehöök när det gäller att regelverken inte får leda till att äldre kvinnor och män missgynnas i arbetslivet.
Som jag uppfattat den första frågan om sjukersättning och arbetsmarknadsåtgärder gäller att regelverket för sjukersättning, som infördes 2003, inte är åldersrelaterat på annat sätt än att längden på den så kallade ramtiden som ligger till grund för beräkning av antagandeinkomsten varierar något med åldern. Den är mellan fem och åtta år och är kortast för personer som är 53 år och äldre och längst för personer som är 46 år och yngre. Garantinivån är densamma för alla som uppbär sjukersättning och uppgår till 2,40 prisbasbelopp.  
För arbetsmarknadsåtgärder finns generellt sett inga särskilda sådana med hänsyn till ålder, bortsett från att det särskilda anställningsstödet kan utges till personer över 57 års ålder om de deltagit i aktivitetsgarantin mer än tre månader. För övriga gäller att de ska delta 18 månader i denna för att få tillgång till det särskilda anställningsstödet.
 Beträffande den andra frågan gäller att de statliga myndigheterna inom ramen för den arbetsgivarpolitiska delegeringen har att anställa, lönesätta, utveckla, motivera och avveckla sin personal. Denna delegering innebär således en betydelsefull frihet för myndigheterna att självständigt utforma organisation, arbetsprocesser, lönebildning och kompetensförsörjning med hänsyn till verksamhetens krav. Regeringen följer löpande, inom ramen för den arbetsgivarpolitiska uppföljningen, bland annat könsfördelning, åldersstruktur och rörlighet inom statsförvaltningen, och denna uppföljning redovisas årligen i budgetpropositionen. Av den senaste, som lämnades i budgetpropositionen för 2005, framgår bland annat att staten tillsammans med landstingen har den i genomsnitt äldsta personalstyrkan på arbetsmarknaden. År 2003 var medelåldern för dessa båda sektorer 45 år, medan medelåldern för hela arbetsmarknaden var 41 år.
De senaste årens redovisningar visar sammantaget på en hög medvetenhet om problematiken kring åldersstrukturen. I myndigheternas redovisning av arbetet med sin kompetensförsörjning redovisas många olika utvecklingsinsatser, till exempel för att tillvarata äldres kompetens och erfarenhet. Exempel på detta är bland annat möjlighet till delpension enligt delpensionsavtalet, kompetensöverföring i form av mentorskap, inrättande av nätverk bland äldre medarbetare med mera.
</anforandetext>
<intressent_id>0472624390304</intressent_id>
<rel_dok_id>GS10629</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>116585</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09135/#anf111</protokoll_url_www>
</anforande>
