2348029 GS09135 Riksdagens protokoll 2004/05:135 Onsdagen den 8 juni 2004/05 135 2005-06-08 00:00:00 Svar på interpellationerna 2004/05:584 och 589 om förtidspensioneringarna interpellationsdebatt 3D34AF2C-4357-4F2F-BA0F-5389C9D7A202 102 SVEN BRUS (kd) kd Fru talman! Jag tackar statsrådet för svaret på min interpellation. Av svaret ser jag att även statsrådet är oroad över en närmast konstant stor tillströmning till det som helt korrekt heter sjuk- och aktivitetsersättning, men som jag ändå för enkelhetens skull kallar för förtidspension. Jag är inte ensam om det språkbruket. Jag är inte heller ensam om oron, även om jag tycker att det ansvariga statsrådet borde känna en ännu större oro. 546 000 personer i arbetsför ålder i vårt land återfinns i den dystra kolumnen förtidspensionerade, ca 223 000 män och ca 324 000 kvinnor. Utvecklingen är enligt statsrådet "inte tillfredsställande". Det får väl ses som denna dags understatement. Speciellt oroande är trenden att alltfler yngre förtidspensioneras. I dag är 70 000 av dessa personer under 40 år. Framför allt är det antalet yngre kvinnor som ökar. Denna bild blir så mycket dystrare när man vet att förtidspensionen i princip är permanent fram till ålderspensioneringen. Under 2004 var det mindre än 1 % som hittade tillbaka till arbetsmarknaden. Nu finner statsrådet hopp vid horisonten i en prognos om en ytterst marginell inbromsning av ökningstakten. På detta område får man tydligen glädjas åt det lilla. Om, säger jag, statsrådets förhoppning slår in innebär det att 1 346 personer kommer att förtidspensioneras varje vecka under detta år. Och visst är det faktiskt 60 personer färre i veckan än föregående år, och det är naturligtvis en glädjande utveckling. Men det är en prognos, eller kanske snarast en förhoppning, och en mycket måttlig förbättring, skulle jag vilja säga. När man tittar på tillgänglig statistik är det svårt att se den ljusning vid horisonten som statsrådet här verkar glädja sig åt. Jag vill naturligtvis inte vara glädjedödare, men jag tror att det är viktigt att se verkligheten sådan den är. Vi kan vända och vrida på siffrorna - och för den delen också tolka dem lite olika. Men det som oroar mig är den närmast totala avsaknaden av en sammanhållen politik som vänder utvecklingen. Den avsaknaden lyser igenom hela svaret här i dag. Det är det allvarliga. Det som nu händer ska man naturligtvis se i ljuset av två - ja, till och med tre - uttalade målsättningar från regeringens sida. Det första målet är en halvering av antalet sjukpenningdagar fram till år 2008. Det andra målet är högst 4 % öppen arbetslöshet. Det tredje målet är, naturligtvis, att minska statens utgifter. Det som Hans Karlsson i dag i sitt svar betecknar som en inte tillfredsställande utveckling bidrar i och för sig mycket verksamt till att uppfylla de tre målen från regeringens sida. Men vilka är det som drabbas? Jo, 546 000 människor i vårt land drabbas. I min interpellation har jag en fråga utifrån detta med tilltron till systemet med sjuk- och aktivitetsersättning, alltså förtidspension - detta mot bakgrund av den utveckling vi ser och det senare inte minst med tanke på att svenska staten har intecknat 750 miljarder i framtida kostnader för förtidspensioner. I ljuset av detta och med tanke på människornas situation och den inteckning av våra framtida kostnader som ligger i situationen frågar jag - även om frågan är retorisk måste den ställas: På vilka grunder tycker statsrådet att regeringens politik förtjänar tilltro? 0375671185701 GS10584 N 2010-01-01 00:00:00 116576 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09135/#anf102