2348016 GS09122 Riksdagens snabbprotokoll 2004/05:122 Onsdagen den 18 maj 2004/05 122 2005-05-18 00:00:00 Vägfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt F72FA396-233E-4E7E-9C49-C0F87F0D3C3A 102 SVEN BERGSTRÖM (c) c Fru talman! Betänkandet om vägfrågor handlar om många olika frågor som aktualiserats i en rad olika motioner. Rent allmänt finns det, som Johnny Gylling, Jan-Evert Rådhström och Erling Bager tidigare konstaterat, en tydlig skillnad mellan allianspartierna å ena sidan och regeringen och stödpartierna å den andra sidan i de här frågorna. Allianspartierna, där Centerpartiet ingår, vill satsa mera kraftfullt på ett bra vägnät i hela landet. Regeringen pratar ofta väl och talar om att nu ska vi göra rejäla satsningar på att rusta vägarna, öka framkomligheten, satsa på bärighet och tjälsäkring. Det är retoriken, de yviga löftena. I praktiken däremot visar det sig att pengarna inte räcker till att klara de löften som ställs ut. Regeringen beslutade i höstas om en stor satsning på infrastruktur i Västra Götaland, främst en vägsatsning mellan Göteborg och Trollhättan. Det blir säkert en välmotiverad standardhöjning för det området. Problemet är att regeringen lät det gå ut över en rad andra angelägna projekt runtom i landet. Miljonerna försvann för planerade satsningar som trafikplats Måby på E 4, sträckan Brattby-Vännäs på E 12, sträckan Nacksta-Matfors i Hans Stenbergs hemtrakter på E 14 och en rad projekt på E 22 i Lund, Råby, Fogdarp, Linderöd, Sätaröd-Vä. Nästa exempel var stormen Gudrun vid årsskiftet. Här var regeringen återigen tvungen att styra om pengar för att klara den akuta situationen i Småland. Men det gick ut över vägunderhåll och andra satsningar på andra håll i landet. Att löften ges som sedan sviks med hänvisning till aldrig så välmotiverade andra akuta insatser har skapat en väldig frustration runtom i landet. Det visar att regeringen har en ekonomisk planering som är så bristfällig att en vanlig hushållsbudget i vilken vanlig familj som helst framstår som robust och stabil. I en vanlig familj vet man att något kan hända med bilen, med huset, med båten som kan kosta några tusen och som man måste kunna klara att betala, även om det inte var planerat. Men Sveriges nuvarande regering har inte beredskap att klara en oväntad utgift. Då tvingas man i stället att skära bort något annat, som i det här fallet är angelägna vägsatsningar på olika håll i landet. När riksdagen beslutade om det stora infrastrukturpaketet fram till år 2015, för ett år sedan ungefär, i den här kammaren, pratade Ulrica Messing från regeringsbänken om att det låg 380 miljarder kronor på bordet. Det lät ungefär som att det låg 380 miljarder som man skulle investera och att det bara var att dela ut dem. Men det är inte riktigt så. Det har vi ju sett redan nu. Pengarna räcker inte ens till vissa mindre omfördelningar när akuta lägen uppstår. Det finns inga reserver. Precis som jag sade då, för ett år sedan, återstår dessutom hela 66 miljarder kronor att finansiera för regeringen för att man ska kunna fullfölja det stora paketet. För Centerpartiet har det varit, och kommer också att vara framöver, en hjärtefråga att se till att klara en bra standard på våra vägar och att se till att våra vägar är framkomliga i hela landet året runt. Därför har vi i många år haft mer pengar i våra budgetalternativ än vad regeringen har, och vi har särskilt betonat vikten av att sköta det vägkapital som finns på ett klokt och framsynt sätt. Om man missköter underhållet av vägarna i dag, som regeringen gör, slår det tillbaka i form av mångdubbelt högre kostnader senare. I reservation nr 1 från allianspartierna betonar vi att väginfrastrukturen är en grundförutsättning för växande företag och en tryggad välfärd i framtiden. Jag yrkar bifall till denna reservation. Det dominerande vägnätet i vårt land är när det gäller omfattning de så kallade enskilda vägarna. Jag säger de så kallade, för dessa vägar är i huvudsak tillgängliga för alla människor. De är inte enskilda i den meningen. De finns såväl i storstadens närhet som på ren landsbygd. Enskilda vägar är ofta en finmaskig förlängning av det allmänna vägnätet och har en avgörande betydelse för landsbygdsboende, för näringsliv, för jakt, fiske, friluftsliv och turism, som Jan-Evert Rådhström tidigare förtjänstfullt redovisat. En fungerande infrastruktur även på landsbygden är en hörnsten i den svenska regionalpolitiken. Centerpartiet har varit pådrivande för en högre ambitionsnivå så att också det enskilda vägnätet kan ges en godtagbar standard. Trafikutskottet har faktiskt gång på gång betonat vikten av att ge de enskilda vägarna tillfredsställande förutsättningar så att riksdagens transportpolitiska mål kan uppfyllas. Fru talman! Problem knutna till den enskilda väghållningen är bland annat att bidragen är underdimensionerade och att kostnader för exempelvis reparation av broar är större än vad en normal och rimlig vägsamfällighet kan klara av att bära. Mot den bakgrunden menar vi att de kloka förslagen i den så kallade Brevutredningen, det fanns många dåliga förslag i Brevutredningen men det fanns kloka också, borde genomföras. Det handlar bland annat om att Vägverket ska ta över ansvaret för så kallade konstbyggnader i form av broar. Jag har ett exempel ur verkligheten. En bro i Östergötland behöver ersättas till en beräknad kostnad av tre miljoner kronor enligt Vägverket. 70 %, eller 2,1 miljoner kronor, kan påräknas i statsbidrag. Återstående 900 000 kronor ska fördelas över ett tjugotal hushåll. Kommunala bidrag utgår inte i den här kommunen. EU-bidrag kan inte påräknas. Det är en fullkomligt orimlig situation att så få hushåll ska bära en så stor kostnad. Det vore välkommet om Socialdemokraternas och regeringens representant kunde ge besked i dagens debatt om att de här frågorna kommer nu i den aviserade transportpolitiska propositionen, som vi väntar på. Jag hoppas att vi kan få besked om detta i den återstående delen av debatten. Det finns mycket annat angeläget i det här betänkandet, till exempel om vägsalt. Vi har gång på gång från utskottets sida betonat att vi ska minimera användningen av vägsalt. Vi vet att ett stort antal vattentäkter påverkas negativt av den stora användningen av vägsalt. Vi har gång på gång sagt att vägsaltsanvändningen ska minimeras, men vi har hittills inte sett så mycket av det. Det är bra att utskottet återigen understryker detta och välkomnar att Vägverket under 2004 har antagit en ny strategi för att minimera saltanvändningen. Mötesseparerade vägar har vi talat om tidigare. Jag delar sympatin för Kenth Högströms motion. Jag bor själv i det här länet. Det är, tror jag, angeläget att vi tittar närmare på vilka miljökonsekvenser det får att vi får en ryckig trafikrytm på de här vägarna. Med detta, fru talman, yrkar jag alltså bifall till reservationerna 1 och 2 i dagens betänkande. 058426570914 GS01TU11 N 2010-01-01 00:00:00 114854 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09122/#anf102