<anforande>
<dok_hangar_id>2347905</dok_hangar_id>
<dok_id>GS0911</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:11 Fredagen den 1 oktober</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>11</dok_nummer>
<dok_datum>2004-10-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Svar på interpellation 2004/05:2 om kostnadsansvaret för stöd och service till funktionshindrade</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>interpellationsdebatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>91E61A5A-AA79-4EA6-A128-C932A39AA88E</anforande_id>
<anforande_nummer>22</anforande_nummer>
<talare>Förste vice talman PER WESTERBERG (m)</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Först ska jag be att få tacka statsrådet för svaret på mina frågor.
Som statsrådet säkert inser är jag inte särskilt nöjd med svaret. Jag har även läst de tidigare skriftliga svaren som statsrådet har gett på dessa frågor. Jag inser väl att uppsåtet är gott, att man försöker skapa bra förhållanden och möjligheter för de multihandikappade att mantalsskriva sig på de orter de själva vill.
Vi pratar här om de kanske svagaste individerna i svenska samhället som nu står i skottgluggen i de kommuner där de vårdas. Lagen om stöd och service för funktionshindrade fyller ju tio år. Den omfattar 9 000 personer, men det behövs 40 000 tjänster för att de ska klara sig - vilket visar på den omfattande vård dessa människor verkligen behöver. De kommuner som sköter många av dessa personer är ofta landsortskommuner med lugna miljöer och stabil personal, som därmed är lämpade att ge den typen av vård. När det nu görs möjligt att flytta över en del av kostnadsansvaret på dessa kommuner, trots ett schablonmässigt utjämningssystem, hotas den kommunala ekonomin i ett antal mindre kommuner.
Jag har i min valkrets Sörmland Vingåker som det extrema exemplet. Men mycket hårt träffade är även Flen, Gnesta och Trosa. I min närhet finns Finspångs kommun. Både Finspång och Vingåker riskerar att få höja kommunalskatten med 2 kr på grund av övervältringskostnader. För mig blir det därmed ganska orimligt att de kommunerna ska tvingas ta ett så stort ansvar. För mig är det svårt att svara på kommunernas frågor om varför riksdagens majoritet har valt det systemet.
96 % av kommunerna som har lämnat remissvar har varit negativa till systemet. Jag är själv positiv till ett utjämningssystem, men jag landar ändå på att det borde vara ett statligt system som kanske finansieras via bidraget till kommunerna så att inte kommuner ska lockas att med något slags hårdhänthet försöka bli av med den typen av vårdbehövande eller att de vårdbehövande ska känna sig oönskade i respektive kommun.
Vilket råd vill statsrådet ge kommunledningarna, som är av vitt skilda politiska färger, i Vingåker och Finspång? De riskerar att få höja kommunalskatten med 2 kr för att kunna ta sitt ansvar beroende på att de har utomordentligt goda förutsättningar, lång tradition och bra miljö för att ta hand om de funktionshindrade.
Vilket råd vill statsrådet ge till de multihandikappade som lätt utsätts för press, precis som de anställda? Men det är framför allt de multihandikappade som har problem. Har statsrådet något emot att gå över till nationell finansiering, där man i stället tar in pengarna via stödet till kommunerna? Det är egentligen samma pengar, men de garanterar den totala nationella utjämningen. Då slipper multihandikappade i små, svaga kommuner att bli närmast en handelsvara.
</anforandetext>
<intressent_id>031005479013</intressent_id>
<rel_dok_id>GS102</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>101921</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS0911/#anf22</protokoll_url_www>
</anforande>
