<anforande>
<dok_hangar_id>2348003</dok_hangar_id>
<dok_id>GS09109</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2004/05:109 Torsdagen den 21 april</dok_titel>
<dok_rm>2004/05</dok_rm>
<dok_nummer>109</dok_nummer>
<dok_datum>2005-04-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Åtgärder och ersättningar i samband med naturkatastrofer i Sverige</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8A621F18-7311-4884-9006-8EFB943855FA</anforande_id>
<anforande_nummer>23</anforande_nummer>
<talare>PETER JONSSON (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det som vi inte är överens om i betänkandet, och jag nämnde det också i mitt huvudanförande, är att det finns en risk med att upprätta någon form av katastroffond eftersom det kan leda till att branschens företrädare och markägare, och kanske också andra människor runtomkring, vid en eventuell ny katastrof förväntar sig att staten ska vara något slags gigantiskt försäkringsbolag och att man därmed inte vidtar förebyggande åtgärder, oavsett vad det gäller, för att på så sätt verkligen vara delaktig i att göra samhället mer robust.
Staten kan inte ensam vara den aktör som ser till att samhället blir robust och säkert, utan vi medborgare måste tillsammans med myndigheter, företagare och vem det vara månde delta i detta arbete. Det är det som skiljer oss åt lite grann när vi ser på reservationen i förhållande till utskottets förslag i betänkandet. Och som sagt, det finns tid kvar. Det kan hända något roligt i eftermiddag.
</anforandetext>
<intressent_id>0205360448417</intressent_id>
<rel_dok_id>GS01FöU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>113504</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09109/#anf23</protokoll_url_www>
</anforande>
