2347995 GS09101 Riksdagens protokoll 2004/05:101 Fredagen den 8 april 2004/05 101 2005-04-08 00:00:00 Kommunal demokrati och kompetens föredragning av utskottsärende med eventuell debatt D1B8EB52-4064-468E-A803-A9D459240500 37 LISELOTT HAGBERG (fp) fp Herr talman! Det kanske är bäst att vara tydlig från början här och förklara att det här kommer ytterligare ett förenklat motionshanterande. Det är på demokratins område. Vi behandlar bara de frågor som inte har behandlats tidigare under perioden - om det skulle dyka upp något ämne som jag inte har berört. Man måste ändå säga att det är en rik variation av frågor som tas upp i det här betänkandet. En fungerande demokrati förutsätter ju att människor är delaktiga, och då handlar det inte om att människor ska vara delaktiga vart fjärde år, när det är val, utan också mellan valen. Här har vi alla en väldigt viktig roll att fylla. Det gäller verkligen att dagligen ge människor anledning att engagera sig på många olika sätt. En nyligen redovisad undersökning visar till exempel att riksdagsledamöter blivit mer aktiva nu än tidigare när det gäller kontakten med väljarna, och det borde förstås vara helt naturligt. All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Så säger grundlagens portalparagraf. Men all makt ska inte för den sakens skull vara offentlig. Och den offentliga makten får inte vara oinskränkt. I ett liberalt samhälle garanteras den enskilda människan en privat sfär med självbestämmande och valfrihet. Vid sidan av den så kallade etablerade partipolitiken kan vi se andra former för folkligt engagemang växa fram. Det har blivit allt vanligare med tillfälliga opinionsrörelser, nätverk och intressegrupper vilka i sig är ett tecken på politisk mobilisering. Men av tillfälliga nätverk och intressegrupper är det svårt att utkräva ansvar. Det kan egentligen bara ske i en modell som bygger på någon form av partier med förtroendevalda som redovisar program och sakståndpunkter. Herr talman! För att förtroendevalda ska kunna fullgöra sina uppdrag krävs det fungerande spelregler. Det finns exempel på regelverk som skapats för att underlätta och förtydliga men där det verkligen visat sig att det blev precis tvärtom. Då tänker jag på tillägget i kommunallagen, som sedan den 1 juli 2002 ger en minoritet i en fullmäktigeförsamling rätt att få till stånd en återremiss. Den nya ordningen, rätt använd, ger större möjligheter för samråd, ekonomiska analyser och fördjupad demokrati. Dessvärre, måste man säga, finns det exempel som visar att den återremiss som en minoritet kan få till stånd görs helt betydelselös genom att majoriteten, genom ett beslut med enkel majoritet, driver igenom en helt annan motivering till återremissen än den som minoriteten avsett. Det finns ett antal exempel hämtade från södra delen av vårt avlånga land som visar hur fel det kan bli när lagstiftningen inte riktigt hänger samman. Det är också därför vi i Folkpartiet tillsammans med Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet och Miljöpartiet vill att regeringen ska utreda frågan och återkomma till riksdagen med förslag för att det inte ska vara så att en återremiss kan göras helt verkningslös. Herr talman! För att människor ska kunna känna förtroende för välfärdstjänster som finansieras med offentliga medel är det viktigt att människor får klarhet i vad de kan förvänta sig. Det är till exempel inte alls särskilt ovanlig att en kommun höjer skatten med motiveringen att äldrevårdens kvalitet ska förbättras. De äldre och deras anhöriga märker dock inte av någon särskild förbättring över huvud taget. Det är lätt att förstå att det väcks både förakt och misstro i en sådan situation. Ett tydligt sätt att ge medborgarna större makt när det gäller att utvärdera kvaliteten på välfärdstjänster skulle kunna vara en modell med så kallad medborgarkontrakt, där människor genom ömsesidig dialog klart och tydligt får klart för sig vad de kan förvänta sig och där de får kompensation när målen inte uppfylls. Den offentliga verksamheten måste koncentreras till det som är allra viktigast, sådant som inte kan utföras bättre av andra. En annan självklarhet är förstås att offentlig verksamhet ska drivas med full öppenhet och insyn för medborgarna. Här måste man säga att de kommunala bolagen är en verklig avart. Ett beslut som fattas i ett kommunalt bolag kan inte överklagas. I bolaget gäller aktiebolagslagen, vilket innebär att det är de affärsmässiga intressena som väger tyngst. Kommuner som bildar koncerner där pengar flyttas hit och dit mellan bolag försvårar ytterligare. Avslutningsvis, herr talman, vill jag säga att utgångspunkten måste vara att all makt inte ska vara offentlig och att den offentliga makten inte får vara oinskränkt. Slutligen vill jag yrka bifall till reservation 3. I detta anförande instämde Helena Bargholtz och Tobias Krantz (båda fp). 0367418588113 GS01KU30 N 2010-01-01 00:00:00 112613 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09101/#anf37