2347994 GS09100 Riksdagens protokoll 2004/05:100 Torsdagen den 7 april 2004/05 100 2005-04-07 00:00:00 Århuskonventionen föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 7791744E-40DA-4FFB-9A96-3BF13BC070D4 2 SVEN GUNNAR PERSSON (kd) kd Fru talman! Dagens sammankomst för miljö- och jordbruksutskottet här i kammaren handlar om att Sverige ska godkänna och i vår lagstiftning införliva Århuskonventionen. Det är en FN-konvention om tillgång till information i miljöfrågor, om allmänhetens deltagande i beslutsprocesser som rör miljön och möjligheter att överklaga vissa beslut i miljöfrågor. Vi ska också besluta om att införliva ett par EU-direktiv som behandlar i stort sett samma sak. Det går att gripa sig verket an på åtminstone två sätt. Antingen gör vi minsta möjliga förändring, om möjligt ingen alls, i svensk lagstiftning för att godkänna och införliva. Vi vill till och med foga en reservation till vårt godkännande om att vi minsann på vissa punkter inte tänker uppfylla FN-konventionens krav. Eller också ser vi godkännandet av Århuskonventionen och införlivandet av EU-direktiven som ett viktigt tillfälle att vitalisera medborgarnas möjligheter att uttrycka sitt miljöengagemang och skaffa sig bästa möjliga underlag för detta engagemang. Regeringen och utskottsmajoriteten väljer den första, minimalistiska vägen. Jag och Kristdemokraterna väljer den breda vägen. Vi vill se möjligheten att som man gjort i Norge ge medborgarna nya redskap för att både fördjupa och uttrycka sitt miljöengagemang. Jag står därför bakom samtliga reservationer som Kristdemokraterna bifogar betänkandet, men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 1 och kommer att koncentrera mitt anförande till det som tas upp i den reservationen. Kristdemokraterna beklagar alltså att regeringen har valt den minimalistiska attityden i sin bedömning av i vilken utsträckning befintlig lagstiftning är tillräcklig för att uppfylla Århuskonventionen. Sverige borde i stället ha gått längre än minimikraven. Det talas såväl i propositionen som i betänkandet om att det är en generell lagstiftning om tillgång till miljöinformation som föreslås. Ordet generell får för mig i så fall en ny innebörd. I lagens portalparagraf står det nämligen: "Denna lag innehåller bestämmelser om rätt att ta del av miljöinformation hos fiskevårds- och viltvårdsområdesföreningar, vattenförbund och andra enskilda organ, om informationen avser sådan av det enskilda organet bedriven verksamhet som innebär fullgörande av offentlig förvaltningsuppgift". Att kalla detta för en generell lagstiftning anser jag vara klart vilseledande. Fru talman! I propositionen konstateras att man i Norge har valt en "betydligt högre ambitionsnivå än konventionen". Vidare står det: "Även privat verksamhet samt verksamhet som ett offentligt organ driver utanför myndighetsområdet omfattas nämligen av informationsplikten". I propositionen säger man också: "Norge kan sägas ha valt en maximalistisk linje" och "Den norska linjen ligger i linje med genomförandeguidens rekommendationer". I pressmeddelandet från det norska miljödepartementet säger man att den nya lagen ger medborgarna rätt till att kräva information om allt från produktionsprocesser till innehållet i de produkter som brukas och säljs. Den norske miljöministern konstaterar med glädje att också näringslivet har visat ett stort ansvar i framtagande av den nya lagen. I presskommentarerna sägs att när lagen blir ordentligt känd och rättigheterna kommer till användning kan vi få uppleva den bästa pådrivaren för en miljövänlig utveckling som vi någonsin har sett. Kristdemokraterna beklagar djupt att regeringen och förmodligen riksdagsmajoriteten inte tar detta tillfälle i akt att öka människors möjligheter till kunskapssökande, delaktighet och engagemang på miljöområdet som är så väsentligt för framtida generationers möjligheter att leva ett rikt liv. Det är inte riktigt, som det sägs i betänkandet, att Kristdemokraternas förslag kan anses tillgodosett. Vårt yrkande är att man ska uppdra åt regeringen att återkomma med förslag om en generell lag, i ordets verkliga bemärkelse, om allmänhetens rätt till miljöinformation, med liknande inriktning som den norska lagen. Det ska bli intressant att under den här debatten från majoritetens företrädare få reda på varför man inte har följt Norges exempel och presenterat ett förslag som ökar medborgarnas engagemang och miljöintresse. Fru talman! Förutom mitt tidigare yrkande vill jag i allt väsentligt instämma i Lennart Fremlings anförande. 0758217192418 GS01MJU11 N 2010-01-01 00:00:00 112451 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GS09100/#anf2