<anforande>
<dok_hangar_id>2348138</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0999</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:99 Onsdagen den 21 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>99</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-21 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Skyddsjakt på rovdjur m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>8DD7997C-C656-4FE2-A6A1-C7F18DCEFF93</anforande_id>
<anforande_nummer>31</anforande_nummer>
<talare>VIVIANN GERDIN (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Ledamöter och åhörare! Debatten om rovdjurspolitiken har de senaste fem åren varit ganska intensiv, bland annat på grund av utformningen av reglerna i 27 och 28 §§. Rovdjurens existens och befolkningens acceptans måste hanteras utifrån båda perspektiven. Hittills har rovdjurens existens dominerat.
I riksdagsbeslutet våren 2001 angående de nationella målen för exempelvis vargstammen har reglerna om djurägarens rätt att försvara sin egendom, det vill säga sin boskap och sina husdjur, upprört många. De är svårtolkade, och de har medverkat till en stor osäkerhet om vad som gäller, inte bara hos djurägaren utan även bland myndighetsrepresentanter. Det största problemet har varit just 28 §.
Främst i Värmland, Dalsland, Dalarna och Örebro län har människor levt i områden där vargstammen stadigt har ökat. Det finns många som har känt en stor frustration och vanmakt över situationen. Människor påtalar att få har lyssnat till deras synpunkter när de redogjort för hur rovdjurspolitiken har förändrat deras vardag. Signalerna till de människor som har berörts har varit att rovdjurens bästa har stått i det främsta rummet. Fritidsintressen i skog och mark har bevisligen begränsats för många, exempelvis jakt med lössläppt hund, men även viss näringsverksamhet, som utarrendering av jaktmarker och även av fritidshus ute i skogarna. Aktiviteterna i skog och mark begränsas, och det påverkar naturligtvis människors livskvalitet.
Många av de människor som bor i områden med en ökad vargstam, och även kraftigt ökade lo- och björnstammar, känner ett obehag. Alla är inte rädda, men många är det. Detta får vi inte nonchalera, och det får heller inte förlöjligas.
Jag kommer från Värmland, och vi har många rovdjur inom vårt län. Jag märker en stor skillnad i hur man hanterar rovdjurens närvaro. Jag har bott i norra delen av Värmland i 29 år, och vi har levt med rovdjuren. Där har man aldrig gått ut och varnat för det ständigt ökande antalet björn, varg och lo. Jag bor nu i Karlstad sedan sex år, och alldeles nyligen inträffade en incident. Någon hade trott sig se en björn, och man ryckte genast ut och varnade för björnen, att den kunde vara farlig. Visst har vi olika beteenden beroende på var rovdjuren finns.
Vi känner till att vid ett flertal tillfällen på olika platser runtom i landet har vargen gått till angrepp och skadat och även dödat både boskap och hundar. De som drabbas har utöver sorgen att mista sina djur också orsakats merarbete, som inte alltid har ersatts.
Jag har ända sedan jag kom in i riksdagen 1998 motionerat flera gånger vad gäller både 27 § och 28 §. Det handlar om skyddsjakt, både skyddsjakt beslutad av myndigheterna och rätt till nödvärn när situationen så kräver.
Jag har i detta betänkande fått ett yrkande i min motion 355 tillstyrkt, och det är inte sådant som händer så ofta.
Varsam tillväxt talas det om i det betänkande vi nu behandlar. Vad det närmare innebär kan jag i dag inte se någon lösning på. Man ska göra en samlad översyn av bland annat 28 §, och jag välkomnar den insikten. Men ännu återstår det att se vad den här översynen kommer att innebära och om den leder till några förändringar som kan betraktas som förbättringar för de berörda människorna. Det vi hittills har sett av nuvarande lagstiftning är att djurägarnas rättigheter att försvara sin egendom har kolliderat med statens intressen och att den svårtolkade 28 § i jaktförordningen har varit ett mycket stort problem.
Jag vill avsluta med att säga att visst är det ett steg i rätt riktning bara att ha fått denna insikt att man ska göra en översyn, men jag känner mig i dagsläget mycket tveksam till den fortsatta gången. Jag vill därför instämma i de gemensamma reservationerna som Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern har.
</anforandetext>
<intressent_id>019623784404</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU18</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>127429</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0999/#anf31</protokoll_url_www>
</anforande>
