2348138 GR0999 Riksdagens protokoll 2003/04:99 Onsdagen den 21 april 2003/04 99 2004-04-21 00:00:00 Skyddsjakt på rovdjur m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt A194133E-3EFE-4CBE-B324-AE82919E4671 2 BENGT-ANDERS JOHANSSON (m) m Fru talman! Det här är en oerhört infekterad fråga i många sammanhang. För att jag inte ska glömma det yrkar jag per omgående bifall till reservation 3, som Moderaterna, Kristdemokraterna och Centern står bakom. Dessvärre saknar vi Folkpartiet, men det kanske ansluter sig. Det handlar som sagt om en fråga som väcker oerhört starka känslor. Få frågor som jag har kommit i kontakt med har så upprört och skapat frustration, rädsla, uppgivenhet, ilska och även demokratiförakt. Varför väcks då dessa starka känslor? Jag är alldeles övertygad om att det beror på bristen på förståelse och inskränktheten i den nuvarande lagstiftningen, som inte medger att man får skydda sina egna kära djur, barnens katter och kaniner eller familjehunden. För att alla som lyssnar på det här ska förstå vad det handlar om vill jag peka på att det i den nuvarande lagtexten stadgas att "har en björn, varg, järv eller lo angripit och skadat eller dödat tamdjur och finns det skälig anledning att befara ett nytt angrepp ." får man ingripa. Finns det någon i denna kammare som om det fanns möjlighet att ingripa skulle stillatigande åse ett angrepp där ett rovdjur tar tag i det djur som man äger och som man många gånger älskar? Kan ni tänka er den frustration som man då upplever? Du ska avvakta första angreppet, konstatera att skada har uppstått och avvakta till angrepp nr 2 - då får du ingripa. Var och en som hör detta begriper naturligtvis att detta är fullständigt orimligt. Om inte vi lagstiftare begär av oss själva att kunna leva upp till detta, varför tror ni då att vi ska få respekt hos dem som är drabbade? Varför? Det är denna § 28 som är huvudmålet i dag. Jag tror dock också att det handlar om bristen på respekt, där djuren i vissa sammanhang upplevs vara viktigare än människan. Det finns också de som hävdar att djuren står på samma nivå som vi människor. I min begreppsvärld är det att degradera människovärdet, och det smärtar mig att det finns företrädare även i Sveriges riksdag som inte har klart för sig människovärdet i förhållande till djurvärdet. Man säger också att rovdjuren är viktigare än tamdjuren. Det är precis det dagens lagtext säger. Jag tror också att det handlar om en brist på insikt om den sociala inskränkning som det innebär att leva i ett område där man har väldigt gott om rovdjur. Då tänker jag främst på de rovdjur som kan utgöra ett hot för människan. Det handlar om att inte längre kunna gå ut och plocka sina bär. Gamla mor Anna som har gjort det under många år vågar plötsligt inte längre. Det kan också handla om att inte längre våga släppa sin hund vid traditionell jakt, och så vidare. Den som inte kan förstå den inskränkningen har också svårt att sätta sig in i varför den här lagen måste ändras. Dessutom ska vi konstatera att den vargstam som vi värnar om har ungefär en tredjedel av Sveriges yta att utbreda sig på eftersom renbeteslandet i princip är undantaget. Vi moderater anser att vi ska ha de svenska rovdjuren i naturen. De ska finnas i landet. Men det får inte ske till priset av en omänsklig uppoffring för människor. Det är där gränsen går. Vi kan också tänka oss en genetisk påfyllnad för att vår vargstam - det är främst den vi talar om - ska ha möjlighet att vara frisk och stark. Det är ingen som har någon glädje av att ha en sjuk och degenererad stam. Men om vi tillåter ett genetiskt inflöde skapar vi också möjlighet att ha färre djur utan degeneration. Men nu, mina vänner, har vi chansen att ändra detta. Som jag sade inledningsvis är vi tre partier som vill ändra detta per omgående. Det handlar nu om skyddsjakt med tillstånd, som kräver en byråkratisk hantering innan man kan gå till verket. Där förordar vi att man ska kunna ha en begränsad licensjakt i vargtäta områden. Det är viktigt för tilltron och det är viktigt för människorna där ute, och det är dem som vi representerar. Men vad gäller skyddsjakt utan tillstånd, som § 28 handlar om, tycker vi att det inte finns någon anledning att vänta längre. Det är en uppenbar feghet att inte våga anta rovdjursutredningens förslag. Utredningen är beredd, den är remitterad och den är remissbehandlad och klar. Det är bara att anta den. Låt mig, fru talman, snabbt läsa upp vad den står för. Rovdjursutredningen säger följande: "Ägaren eller vårdaren av ett tamdjur får döda en björn, järv, lo eller varg som är under direkt angrepp på tamdjuret. Rätten att ingripa gäller till dess angreppet är avslutat." Det innebär att om angreppet är avslutat så får man inte skjuta längre. Det här är ett i högsta grad rimligt synsätt. Då är min förundran: Varför kunde inte miljö- och jordbruksutskottet bli överens om det som är utrett och klart? För mig är detta obegripligt. Dessutom säger forskarna att om man öppnar för den här möjligheten skulle den tjuvjakt som påstås finnas minska. Att öppna för den här möjligheten är alltså att värna rovdjursstammarna. Sist men inte minst, fru talman: Varför ska det vara centralbyråkrater i Stockholm på Naturvårdsverket som avgör de här tillstånden? Varför? Vi har ju en länsstyrelse i varje län, som alltså är regeringens förlängda arm. Litar man inte på länsstyrelserna? Ned med beslutsnivåerna så lågt som möjligt! I detta fall, fru talman, handlar det om att få ned besluten på länsstyrelsenivå i första hand. 0463955388312 GR01MJU18 N 2010-01-01 00:00:00 127400 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0999/#anf2