<anforande>
<dok_hangar_id>2348131</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:92 Torsdagen den 1 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Allmänna helgdagar m.m.</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F6889D3E-359F-4BD8-9B5B-1ED99001C367</anforande_id>
<anforande_nummer>38</anforande_nummer>
<talare>NILS FREDRIK AURELIUS (m) replik</talare>
<parti>m</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag noterar att Barbro Hietala Nordlund inser att det finns en viss inkonsekvens här.
Det är inte så att ordnar utdelas av något slags propagandistiska skäl, utan det är på grund av personliga insatser för Sverige och för svenskt intresse, som det heter. Så får man nog se det.
Frågan kvarstår ändå: Vilket är det goda skälet? Vad skulle hända som är så negativt om svenskar fick ta emot svenska ordnar? Skulle de moraliskt eller politiskt inte klara av detta, som dessa - möjligen något mindre upplysta, om jag förstår Barbro Hietala Nordlund rätt - utlänningar så bra klarar av?
</anforandetext>
<intressent_id>0817433088402</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01KU15</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>126587</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0992/#anf38</protokoll_url_www>
</anforande>
