<anforande>
<dok_hangar_id>2348131</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0992</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:92 Torsdagen den 1 april</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>92</dok_nummer>
<dok_datum>2004-04-01 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 9 §) Allmänna helgdagar m.m. (forts. KU15)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>0EE0C137-F179-4C7B-A919-7C4D6214FBEC</anforande_id>
<anforande_nummer>176</anforande_nummer>
<talare>GÖRAN MAGNUSSON (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Mikael Oscarsson och jag - och alla kammarledamöter, tror jag - är överens om att vi ständigt måste föra kampen mot antisemitism och främlingsfientlighet och det som inryms i de begreppen. Därom råder inga tvivel.
Mitt inlägg tidigare handlade inte om att man ska negligera det här. Vad jag vänder mig emot är att Mikael Oscarsson nämner EU-rapporten och säger att Sverige är ett av de länder där antisemitiska brott ökar kraftigast. Nu håller Mikael Oscarsson plötsligt med mig om att det är en konstant nivå. Den är oroande nog, men jag tycker att det är viktigt att ha en korrekt omvärldsbeskrivning. Det är ingen ständigt pågående ökning. Det finns antisemitiska brott och antisemitiska strömningar, och de ska bekämpas med alla medel, oberoende av om vi har en Raoul Wallenbergs dag eller någon annan dag. Utifrån den svenska författningen finns det ingen grund för att inte bekämpa den här typen av verksamhet.
</anforandetext>
<intressent_id>0502770250503</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01KU15</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>126725</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0992/#anf176</protokoll_url_www>
</anforande>
