2348130 GR0991 Riksdagens protokoll 2003/04:91 Onsdagen den 31 mars 2003/04 91 2004-03-31 00:00:00 EU-frågor inom kommunikationsområdet föredragning av utskottsärende med eventuell debatt ACB149AB-DC50-4A8E-B3FA-6AB3F61DF4EB 234 BÖRJE VESTLUND (s) s Fru talman! Den debatt som kammaren just nu för är på sitt sätt historisk. Det är en debatt som har sin bäring på trafikutskottets frågor kring EU. Detta har såvitt jag vet inte diskuterats på samma sätt tidigare. Oftast hanteras frågorna om EU inom utskottet när det gäller förslag från kommissionen och från ministerrådet eller i form av antagna direktiv som ska ratificeras och införlivas i svensk lag. På detta sätt försöker nu utskottet redovisa sin syn på frågor som behandlas i EU samtidigt som vi behandlar en rad motioner från den allmänna motionstiden hösten 2003. Det intressanta när det gäller EU-frågor är att de omfattar trafikutskottets hela ansvarsområde. Det gäller alla de fyra transportslagen samt IT och post. En viktig uppgift inom den europeiska unionen är att främja tillväxt. Detta har man bland annat gjort genom TEN-projekten, de så kallade transeuropeiska nätverken. Det innebär bland annat att EU ger bidrag för byggande av gränsöverskridande eller barriärsöverskridande investeringar i vägar och järnvägar. Det projekt som nu är aktuellt för Sverige är den så kallade nordiska triangeln, som binder ihop Oslo, Köpenhamn och Stockholm med såväl järnväg som vägnät. I detta projekt ingår även Göteborgs hamn och Arlanda flygplats. I den senaste revisionen av TEN-projekten lade man också till den lilla men ack så viktiga Haparandabanan, som binder samman järnvägen mellan Haparanda och Kalix. Sverige stöder också projektet över Fehmarn bält, där den slutliga landförbindelsen till kontinenten kan slutföras, järnvägskorridoren genom Polen samt järnvägen mellan Berlin och Neapel. Det finns några motioner som inkommit på detta avsnitt. De handlar om ansökningar när det gäller Europabanan genom sydöstra Sverige samt Götalandsbanan. Tanken med Europabanan är att göra en gemensam bana mellan Stockholm och Hamburg med en delning som ska gå till Göteborg. Problemet med denna idé är att inget annat land än Sverige är intresserat av den. Tyskland och Danmark har inte prioriterat den här banan. Därmed kan den inte bli något TEN-projekt. I det här sammanhanget kan det inte heller hävdas att den här banan skulle vara barriärsöverskridande då man redan har byggt Öresundsbron, och det kan betonas att den från början var ett TEN-projekt. Den andra motionen tar också upp frågan om en gemensam infrastrukturpolitik. Jag vill bestämt hävda att detta inte är ett kompetensområde som EU bör ha eftersom den huvudsakliga infrastrukturplaneringen är en nationell fråga. Visst finns det gemensamma intressen mellan medlemsstaterna om vissa vägsträckningar och järnvägar, men att påstå att det skulle vara en gemensam fråga för hela unionen är väldigt långsökt. Fru talman! Järnvägspolitiken inom EU är en gemensam fråga för hela unionen på det sätt som har redovisats tidigare i debatten. Skälen till detta är många. Främst gäller det en liberalisering av järnvägsmarknaden, men det är också en fråga om driftskompabilitet på hela järnvägsnätet. Arbetet inom EU har skett genom olika så kallade paket. Det första paketet kommer att behandlas här i kammaren inom kort i form av en proposition som har lagts till riksdagen. Beslut om det andra paket har nyligen fattats av EU-parlamentet, och det tredje diskuteras i transportrådet. En kontroversiell fråga har varit tillträde till järnvägsmarknaden, som också anförts tidigare i debatten. Den har omgärdats av ett statligt monopol i de flesta EU-länderna. Avregleringen av järnvägen är en pågående process. I Sverige är godstrafiken redan avreglerad. Samtidigt är just avregleringen en fråga som utreds av en ensamutredare. Utskottet har därför svårt att se att det skulle finnas något särskilt stort behov av att gå fortare fram med ett gemensamt marknadstillträde. Sverige har hela tiden stött förslaget om en öppning av järnvägsmarknaden. Att vidta ytterligare åtgärder är därför inte vare sig genomtänkt eller nödvändigt. Flera av de borgerliga partierna med Moderaterna i spetsen kräver ändå en total avreglering av såväl järnvägen som posten. Är detta inte symtomatiskt, fru talman? Vi har precis avslutat en debatt där problemen i taxibranschen har redovisats. Där är alla överens om att vi måste vidta åtgärder. Ändå kan man när det gäller nästa betänkande direkt ge sig in i en debatt om fortsatt avreglering utan reflexioner över vad som har hänt och vilka erfarenheter som har dragits internationellt. När det gäller järnvägen kan väl Storbritannien stå som ett bra avskräckande exempel, men inte för borgarna. De vill fortsätta avregleringen och privatiseringen som om ingenting har hänt. Det handlar inte om att finna bra former för en framtida post- eller järnvägsmarknad. Det handlar om en ideologi som får gå före människors och samhällets behov och krav. Fru talman! Sverige har i EU framfört kraven på att införa en ny teknik för att förbättra trafiksäkerheten, till exempel genom alkolås. Kraven framförs ständigt av den svenska regeringen. Den har stött på en del motstånd då de flesta länder anser att man ska införa dessa system på frivillig basis och till och med förnekar problemen. Problemen är inte obetydliga, men den svenska regeringen fortsätter sitt arbete. Det är därför förvånande att det finns reservationer kring detta, framför allt då såväl utskottet som motionärerna har en gemensam uppfattning. Det kan väl noteras att Sverige precis har tagit upp en sådan diskussion inom EU. Det som man anför i den reservationen är alltså egentligen genomfört. Detsamma gäller reservationen om elektroniskt körkort. Kommissionen presenterade nyligen ett kommande körkortsdirektiv. Där föreslår man bland annat en ny typ av körkort som kan utrustas med ett mikrochip. I den fortsatta behandlingen i rådsarbetsgruppen kommer detta självfallet att tas upp. Fru talman! Ett av Sveriges transportpolitiska mål är att vi ska ha ett ekologiskt hållbart transportsystem. I sina miljömål har EU talat om att man också ska ha ett hållbart transportsystem. Ett led i detta är att ställa krav på emissioner från fordon. Det ställs hårdare krav på katalysatorer och så kallade avgasfällor. Sverige har så sent som i juni 2002 tagit initiativ för att skärpa kraven. Utskottet vill anföra att så sent som vid transportrådets möte den 8 och 9 mars enades transportministrarna om att det så kallade eurovinjettdirektivet ska utökas till att gälla alla nationella vägar, vilket innebär att man kan införa en kilometerskatt för alla tunga fordon. Det är mot den bakgrunden lite underligt att Vänsterpartiet reserverar sig i denna del. Den motion som ligger till grund för reservationen har ju redan tillgodosetts genom att kilometerskatten numera är möjlig. Sverige har drivit på, och driver på, att alla transportslag ska ha ett rättvist kostnadsansvar. Fru talman! Centerpartiet tar i en reservation upp möjligheten att använda EU:s strukturfondspengar till utbyggnad av bredband i glesbygd. Det har påpekats i andra debatter, och bör även påpekas i denna debatt, att Sverige är ett av de länder som kommit längst när det gäller bredbandsutbyggnaden. Detta gäller även i den glest befolkade delen av Sverige. Det hjälper inte hur många reservationer Centerpartiet än skriver, för man kan inte komma ifrån detta faktum. Enligt utskottets uppfattning finns ingen skillnad mellan EU-kommissionens uppfattning och regeringens. Centerpartiet kan tycka vad de vill om detta, men det finns fakta som talar emot. Fru talman! Slutligen vill jag yrka bifall till utskottets förslag och avslag på samtliga reservationer. 0720249554818 GR01TU8 N 2010-01-01 00:00:00 126535 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0991/#anf234