2348130 GR0991 Riksdagens protokoll 2003/04:91 Onsdagen den 31 mars 2003/04 91 2004-03-31 00:00:00 Yrkestrafik föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6B9045DA-3D6A-4B41-90AD-598DF0F66B6D 207 RUNAR PATRIKSSON (fp) fp Herr talman! Precis som Elizabeth Nyström har sagt är vi inne på en fråga som återkommer med jämna mellanrum. Ibland kan man tycka att vi i den här stolen skulle säga: Jag tiger och samtycker med föregående talare. Ändå måste man säga några ord i den här frågan. Jag kan påstå inför riksdagen - om inte annat så för protokollet och för dem som läser det senare - att en av de största väljarkårerna bakom mitt mandat i riksdagen är just åkeriägare. När man är uppväxt och politiskt verksam i ett län där åkerinäringen är en så viktig del måste man säga några ord om den problematik som tas upp i det betänkande vi nu behandlar. Om vi ska vara riktigt ärliga ligger problemet för åkeribranschen i en annan fråga som är en av utskottets viktigaste, och det är vägnätets kvalitet. Senast i dag har jag från mitt eget hemlän fått budet om att det börjar gå mot 100 mil avstängda vägar. Vi vet att det varje vinter går mot 150 mil avstängda vägar. Då kan man möjligen påstå att det kanske är åkarnas eget fel. Det kan vi nog inte gå med på. Vi måste säga att vi bygger ett vägnät som inte håller för den industri som i dag är verksam i Värmland, där träindustrin är så stark. Vi kan fortsätta vidare upp över landet där tjälsäkringsproblematiken är som störst men där åkarna har sin marknad och där de måste finnas för att den svenska industrin ska kunna leva. I min del av Värmland och uppe mot Dalslandsgränsen finns det inga järnvägsspår. Det finns inget alternativ. Det är vägen där bussen fraktar folket och där långtradaren fraktar godset som är det enda alternativet. Då måste vi se till att dessa kan verka året runt. De av mina vänner som vågar vara småföretagare och som jag anser vara hjältar satsar från 1 ½ miljon till 3 miljoner på en lastbil eller en buss för att i detta område transportera. Detsamma gäller runtomkring i hela Sverige. Vi har i dag uppvaktats av folk från både Värmland och norröver som har denna problematik. Det är vår skyldighet att på våra stolar i riksdagen se till att man får bästa förutsättningar att driva yrkestrafik och driva företag. Jag vet att lastbilar i 1 ½-miljonsklassen står i 5-8 veckor utan, herr talman, att ge några inkomster. Men räntan tickar och banken ska ha sin amortering. Det är inte riktigt hållbart. Där tror jag att den stora problemtiken ligger. Men det är självklart så att åkarens sätt att få lönsamhet också är en problematik mellan företagare, alltså köpare och säljare, i branschen. Som det står i betänkandet sker det när det gäller åkarnas konkurrensförutsättningar påverkan från andra länder. Åkare från andra länder måste ha möjlighet att konkurrera i Sverige på samma villkor som svenska åkare. Det är väldigt viktigt, plus att vägarna måste vara körbara året om. Vi måste också se till att få ett regelverk där det står om överlaster och övervakning. Det måste till ett övervakningssystem, ett säljare-och-köpare-koncept, som innebär att det inte ska vara lönsamt att köra med för stora och för tunga laster på det vägnät som vi har. Här måste vi se till att en skärpning sker. Jag tror inte att vi kan lägga bördan på åkarna, utan vi måste ha ett samverkansorgan mellan åkare och dem som köper åkarnas tjänster. Jag ska inte ta upp mer tid. Jag yrkar också bifall till reservation nr 1, som Elizabeth Nyström redan har gjort. Jag tror att vi skulle kunna komma fram till en uppgörelse i de här frågorna som kan innebära att vi egentligen inte behöver riksdagsbeslut. Säljarna av transporttjänster kan komma överens med köparna om ett etiskt och moraliskt transportsystem i Sverige som innebär att vi transporterar den tyngd och kör i den hastighet som är bestämd. Då tror jag att det finns en större möjlighet för alla att ta sig fram. Men vi ser till att vi har ett året-runt-vägnät. En som uttryckte sig på ett bra sätt på en transportkonferens i Värmland sade att välfärd är att färdas väl. Det får väl bli slutorden i mitt anförande i den här frågan, som vi säkert får tid att återkomma till i trafiksäkerhetsdebatten. 0996373560505 GR01TU5 N 2010-01-01 00:00:00 126508 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0991/#anf207