<anforande>
<dok_hangar_id>2348127</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:88 Torsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2004-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 7 §) Statlig förvaltning (forts. KU11)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>02585744-6860-4B3B-8BC0-018EE1CF629D</anforande_id>
<anforande_nummer>96</anforande_nummer>
<talare>MATS EINARSSON (v) replik</talare>
<parti>v</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Låt oss för diskussionens skull anta att regeringen missbrukar utnämningsmakten till att belöna partivänner och samarbetande partier, eller åtminstone att det finns misstankar om detta som inte är fullständigt ogrundade. På vilket sätt, lite mer konkret, skulle riksdagens ökade inflytande över utnämningsmakten kunna motverka detta? Jag ställer frågan med tanke på att riksdagen är en institution där partipolitiska aspekter gör sig gällande på ett ganska starkt sätt, där till och med rent partiegoistiska synpunkter från tid till annan kan förmärkas. På vilket sätt skulle denna vår institution kunna användas för att motverka en sådan partipolitisering av utnämningsmakten?
</anforandetext>
<intressent_id>0548089226618</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01KU11</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>126005</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0988/#anf96</protokoll_url_www>
</anforande>
