2348127 GR0988 Riksdagens protokoll 2003/04:88 Torsdagen den 25 mars 2003/04 88 2004-03-25 00:00:00 (forts. från 7 §) Statlig förvaltning (forts. KU11) föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 6563E43C-F847-4F64-BE32-A4E1E0F431BB 95 GUSTAV FRIDOLIN (mp) mp Herr talman! Det har sagts innan i debatten, men eftersom jag inte har fått något svar på det som sades då på grund av att det blev ett litet avbrott för frågestunden kan det med fog upprepas. När Lars Ohly tillträdde som partiledare för riksdagens vänsterparti blev ett av de mest framträdande jungfrukraven att riksdagen skulle överta utnämningsmakten. Det var i vart fall så det uppfattades. Centerpartiets Maud Olofsson var inte sen att haka på och kritisera regeringens utnämningar. Med tanke på hur regeringen har kommit att använda utnämningsmakten, ibland beskylld för att mer använda den som en guldklockeinstitution för att utdela tack för lång och trogen tjänst, förstår man Ohlys och också Olofssons vilja att markera riksdagens integritet. Tanken på att utnämningsmakten helt ska övergå till riksdagen hisnar dock, som flera talare före mig har varit inne på. Det vore en avvikelse från såväl hur det fungerar i samtliga andra länder i vår omvärld som god svensk förvaltningssed. Det betyder dock inte att det inte, just mot bakgrund av misstankarna om missbruk av utnämningsmakten, vore en bra idé att stärka riksdagens roll i densamma. I reservation 5, som jag nu yrkar bifall till, ger Miljöpartiet och fyra partier till uttryck för detta behov. Märkligt nog är Ohlys vänsterparti inte ett av dessa partier. Ibland är det långt mellan krav på en pressfrukost och omröstningar i riksdagens kammare verkar det som. Herr talman! Blotta misstanken om att regeringen inte utför sin uppgift som utnämnare av bland annat ambassadörer och generaldirektörer på ett sätt som ger oss de allra bästa ämbetsmännen borde pocka på en utredning. Blotta misstanken om att utnämningar används som tack för lång och trogen tjänst eller för gott samarbete med andra partier borde få de allra flesta att kräva att riksdagens roll i utnämningarna borde stärkas. Nu är det inte bara en misstanke. Det kan nog med fog hävdas att partier som samarbetar med regeringen plötsligt börjar få gamla trotjänare utnämnda. Det är en sanning att många duktiga politiker avslutar sin bana på en post som de fått genom utnämning av regeringen. Att frågorna reses om det verkligen är de mest kompetenta i varje läge som utses är naturligt. Därför stod Miljöpartiet redan förra året, då tillsammans med tre andra partier, bakom en reservation som bland annat öppnar dörren för att Sverige skulle kunna göra som i en del andra länder och låta kandidater till olika uppdrag utfrågas i våra, parlamentets, fackutskott. Mats Einarsson argumenterade i sitt anförande mot det här. Men han sade själv att när det gäller kraven på ökad öppenhet kan det vara svårt att finna argumenten. Det enda substantiella han egentligen sade som var emot reservationen var att han inte såg anledningen till den. Möjligen är det så att Mats Einarssons syn på varför den skulle behövas skyms av ett stort och mäktigt socialdemokratiskt parti. Men då bör han åtminstone inse att om fem andra partier och också, som det verkar, hans egen partiledare ser att det finns problem med utnämningsmakten skulle man kanske kunna följa linjen att få mer öppenhet i det han inte fann några argument mot. I år har också Centern anslutit sig till den här reservationen. Vi hoppas på majoritet vid eftermiddagens votering. Jag välkomnar Centern till den nyvunna hållningen och konstaterar att det Maud Olofsson säger också gäller, ett förhållande till politik som en del andra i kammaren kanske borde ta del av. Herr talman! En annan reservation i betänkandet som jag inte kan underlåta att kommentera bär nr 6. Redan förra året förde Folkpartiet med frenesi fram tanken att man måste få bort det man kallar för opinionsbildande myndigheter. Nu har de borgerliga bröderna anslutit sig till tanken, och resonemanget har blivit, om möjligt, ännu mer krystat. Vi har som sagt försökt att reda ut detta förr och vi gör nu ett nytt försök. Vilka myndigheter är det egentligen man menar? Vilket arbete är det ni vill stoppa? Är det JämO:s försök att bryta ned de sexistiska fördomar som slagit rot i samhället och systematiskt snedfördelar kvinnor i fråga om makt och pengar och män i fråga om så kallade mjuka värden? Är det HomO:s kamp mot homofobin, vars värsta resultat vi ser i misshandel av HBT-personer? Är det DO:s uttalanden mot den diskriminering som ofta drabbar personer med utländsk bakgrund? Är det Naturvårdsverkets upplysningar om den växthuseffekt som vi alla drabbas av genom hårdare väderförhållanden och som äventyrar både ekonomi och ekologi? Borgerligheten! Jag förstår inte riktigt vad det är ni är ute efter. Herr talman! Jag förstår bättre de tankegångar de borgerliga för fram i reservationerna 1, 2 och 3 om myndigheters bemötande. Missförstå mig nu rätt! Miljöpartiet biträder inga av dessa reservationer. Vi finner det inte nu påkallat att införa dröjsmålstalan, göra ett tillkännagivande om myndigheters bemötande eller besluta befästa uppgiften att varje statlig utredning ska undersöka vilka regler som kan plockas bort inom dess arbetsfält - en uppgift som för övrigt lär bli såväl arbetsam och dyr som försena utredningarna i Sverige än mer. Men, jag och Miljöpartiet anser att frågan om myndigheternas service och än mer om medborgarnas möjlighet att utkräva sin rätt behöver utvecklas. Tillsammans med Folkpartiet har vi gröna en arbetsgrupp som förutsättningslöst tittar på frågor om de medborgerliga rättigheterna gentemot myndigheter och laborerar med lösningar såsom dröjsmålstalan eller det mer intressanta institutet medborgarkontrakt. Denna arbetsgrupp är i mitten av sitt arbete, och när den är färdig kan ni vänta er att vi, möjligen tillsammans med liberalerna, återkommer i frågan. Herr talman! I går debatterade vi här i kammaren frågan om att utvidga meddelarfriheten också till den privata sfären. Det vore en god reform, som kammaren tyvärr förkastade. I dagens betänkande finns en reservation, nr 7, som jag vill yrka bifall till. Den behandlar problemen med meddelarfriheten och offentlighetsprincipen i stort inom de fält där de faktiskt gäller redan i dag. Många gånger bemöts enskilda felaktigt i samband med att de begär att få ut allmänna handlingar, vilket bland annat framgår av JO:s och JK:s publicerade beslut. Personal inom offentlig verksamhet bör också ges information om meddelarfriheten och de rättigheter som tillkommer dem i enlighet med våra grundlagar. Trots att varje enskild anställd har rätt att offentliggöra uppgifter om missförhållanden på arbetsplatsen eller liknande kommer rapporter om ansvarigas försök att sätta munkavle på anställda genom att hänvisa såväl till sekretesslagen som till allmänna lojalitetskrav. I gårdagens debatt argumenterade Centerns Kerstin Lundgren hårt mot att utöka meddelarfriheten till enskild verksamhet. Hon underströk att det finns saker som kan behöva göras inom den offentliga sfären för att ge offentlighetsprincip och meddelarfrihet bättre genomslagskraft. Så här sade Kerstin enligt snabbprotokollet: "Den enda naturliga gränsen måste vara att medborgarna ska vara säkra på att det råder en offentlighetsprincip för den verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn, av den offentliga sektorn själv, och som bedrivs i myndighetsform, för att man ska kunna ha en öppenhet i hela den verksamheten, som sköts av och för medborgarna." Låt mig därför fråga Kerstin - som kommer att hålla sitt anförande efter mig: Om nu medborgarna ska kunna vara säkra på att det råder offentlighet för den verksamhet som bedrivs inom den offentliga sektorn, mot bakgrund av JO:s och JK:s beslut och problemen med så kallade munkavlar på anställda, är det inte rimligt att göra ett tillkännagivande i enlighet med det i reservation 7? Varför står bara mitt och Mats Einarssons namn vid den reservationen? Är det en miss? Herr talman! I betänkandet finns ytterligare två gröna reservationer. Det är en om ökad HBT-kompetens inom offentlig sektor, och det är en om alkoholfri representation. Också dessa innehåller viktiga krav som riksdagen bör reflektera över, även om jag för tids vinnande avstår från att yrka bifall till dem. 0238588409223 GR01KU11 N 2010-01-01 00:00:00 126004 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0988/#anf95