<anforande>
<dok_hangar_id>2348127</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0988</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:88 Torsdagen den 25 mars</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>88</dok_nummer>
<dok_datum>2004-03-25 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Icke-joniserande strålning</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>10B5B648-E786-4BD5-8C0C-E47F688EF1C6</anforande_id>
<anforande_nummer>193</anforande_nummer>
<talare>JAN ANDERSSON (c)</talare>
<parti>c</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Det område som vi i dag debatterar är ett område där konflikten mellan samhällets och det allmännas intresse å ena sidan och den enskilda individens intresse å andra sidan blir väldigt tydlig. Vi har från samhället ett intresse av att bygga ut nätet så att vi har täckning över hela landet, dels för att man ska kunna ringa, dels för att ett nät där vi har täckning över hela landet gör att mobiltelefonerna inte behöver sända på så hög effekt, vilket har positiva effekter. Samtidigt finns det människor som känner obehag och är påverkade av det här systemet. Inte minst har vi sett det i mängden reaktioner vi har fått inför både hearingen och den här debatten. Jag tycker att det är oerhört viktigt att vi tar dessa människors oro på allvar.
När det gäller att ta det här på allvar är kunskap utan tvekan en stor tillgång. Det är vi också överens om i utskottet. Vi pläderar väldigt mycket för forskning, ibland på ett sätt som om det skulle finnas motsättningar inom utskottet när det gäller betydelsen av forskning och att lära sig mer på det här området. De motsättningarna ser jag inte finns. Vi är helt överens om att vi behöver öka på kunskaperna inom detta område. Det kommer vi att hantera i en senare debatt - kanske inte i detta utskott men i ett annat utskott.
Jag ska dock uppehålla mig mest vid mobiltelefonerna, eftersom det är den frågan som betänkandet i huvudsak behandlar. Vi står bakom majoriteten i utskottet. Jag ska redovisa på vilka grunder vi gör det. Det har redogjorts tydligt från talarstolen för gränsvärdena och hur de är satta via en sammanhängande sammanvägning av det totala forskningsläget. När det gäller telefonerna har man ganska stor möjlighet att själv påverka sitt beteende för hur man använder och hanterar sin telefon. Man kan till exempel innan man köper telefon ta reda på vilket SAR-värde den telefon man tänker köpa har och sedan agera utifrån det och utnyttja sin konsumentmakt. Känner man oro så har man möjlighet att använda 
handsfree
-utrustningen som en säkerhetsåtgärd, och man har möjlighet att påverka hur lång tid man väljer att prata i telefon. 
Med det här sammantaget har vi valt att ställa oss bakom majoriteten, och jag yrkar således bifall till majoritetsförslaget.
</anforandetext>
<intressent_id>0273732267214</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01MJU12</rel_dok_id>
<replik>N</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>126102</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0988/#anf193</protokoll_url_www>
</anforande>
