2348127 GR0988 Riksdagens protokoll 2003/04:88 Torsdagen den 25 mars 2003/04 88 2004-03-25 00:00:00 Icke-joniserande strålning föredragning av utskottsärende med eventuell debatt 44F5D55E-EFBD-4F28-907F-4E9C221BA7FE 191 LARS LINDBLAD (m) m Fru talman! Den fråga som vi debatterar här i kväll är en av de svåraste frågor som vi som utskott har att hantera. Det är lätt för politiker att ha åsikter i många frågor; mer eller mindre valfrihet i skolan, hårdare eller mildare straff i vårt rättssystem, högre eller lägre skatter, monarki eller republik. Men vissa frågor är det betydligt svårare att ha en fast uppfattning om. Många av dessa svåra frågor ligger inom miljöområdet. Det är svårt att vara tvärsäker. Sakläget kan aldrig helt fastläggas och ställas bortom allt tvivel. Det är varken möjligt eller önskvärt att politikerna ska ha så hög specialistkunskap att de själva kan hävda att så här är det. Icke-joniserande strålnings eventuella risker är tydligt en sådan fråga. Forskare slåss om verklighetsbilden. Vi har hela spektret av åsikter. Det finns de som hävdar att de har bevisat stora negativa hälsoeffekter av mobiltelefonanvändande, medan andra hävdar att inga risker har kunnat uppvisas, och ett stort antal ligger däremellan. Som politiker kan man inte hävda det ena eller det andra utifrån sin egen uppfattning, möjligen om man är mot all utveckling och hittar risker eller tycker att utvecklingen är så viktig att riskerna aldrig kan räknas in, men för de allra flesta av oss är det helt okej att vara lite osäker och direkt nödvändigt att vara lyhörd och resonerande. Vi är och måste helt enkelt vara hänvisade till att tolka andras uppfattningar. Det är helt fel att reagera kraftfullt åt det ena eller det andra hållet på grund av en ny forskarrapport. Det är sammanvägningen av flera rapporter och myndigheters förarbete som måste vara vägledande för våra beslut här i riksdagen. Vi har valt att delegera detta ansvar till Statens strålskyddsinstitut, SSI, och det är på dess rekommendationer som vi måste grunda riksdagens lagstiftningsarbete. Jag förstår att dessa frågor väcker stora frågetecken ute i samhället. Människor blir oroliga av forskares larmrapporter, och många känner en oro för det nya. När man i denna fråga dessutom har ordet "strålning" gemensamt med områden som kärnklyvning, röntgen och radon leder det tanken långt. Det är viktigt att vi och experterna är tydliga på skillnader mellan strålning och strålning. Nästan varje år har vi en ny debatt om icke-joniserande strålning. Många ledamöter motionerar om detta ämne. Har då sakläget förändrats? Finns det skäl för riksdagen, regeringen och myndigheter att ändra reglerna på sakliga grunder? Nej, jag är ganska övertygad om att de bedömningar som en tydlig riksdagsmajoritet gjort genom åren fortfarande håller. Visst väcker diverse forskarrapporter en del undran. Vid utskottets utfrågning den 12 februari fanns det mycket intressanta forskningsresultat från min hemkommun Lund, som Christina Axelsson tidigare har nämnt. En arbetsgrupp har påvisat förändringar i råttors hjärnor när de utsatts för icke-joniserande strålning. Äggvita läcker ut i hjärnan, vilket kan vara skadligt. Detta är en av de studier som kan vara mycket intressanta. Men det är ännu för tidigt att ändra den föreliggande politiken. Det är ännu inte klarlagt om mobiltelefonanvändande leder till detta - försöken är gjorda i labmiljö. Ingen humanstudie har gjorts - endast försök på råttor. Det är inte heller ännu klarlagt hur farligt äggviteläckage i hjärnan är. Men det är ändå intressanta rön, som vi måste ta hänsyn till. Den slutsats man kan dra som politiker är att vi måste följa utvecklingen noga. Mer forskning och inte minst tydliga humanstudier krävs för att dra nya slutsatser. Att göra kraftfulla svängningar i politiken är inte att ta ansvar. Men låt mig vara tydlig på en punkt. Det är inte så att vi inte bedriver forskning. Det är inte så att vi utsätter befolkningen för ett gigantiskt experiment. Det har bedrivits forskning på det här området i 40 år. Sverige deltar i ett världsomfattande nätverk för att kartlägga effekter av sådant här, och mycken energi läggs i Sverige och inom EU ned på att följa utvecklingen. Forskningen måste ses som en process. Det finns gräns- och riktvärden för exponering. SSI ger ut råd till folk som vill minimera sin exponering. Till exempel kan man minska sitt användande av mobiltelefon och skaffa en handsfree, så har man minskat exponeringen tydligt. Med detta vill jag avsluta och säga att jag står bakom majoritetens linje även denna gång i det här ärendet. Nyckelmeningarna i betänkandet är: Utskottet hänvisar till de bedömningar som görs av ansvariga myndigheter på området som innebär att det inte finns något vetenskapligt stöd för att allvarliga hälsorisker skulle vara förenade med användningen av mobiltelefoni. Samtidigt framhålls att det är utomordentligt angeläget att det vetenskapliga kunskapsläget är så bra som möjligt och att fortsatt forskning bedrivs på området. Detta kan vi moderater ställa helhjärtat upp bakom, och därför yrkar jag bifall till förslagen i betänkandet i deras helhet. 0371414788216 GR01MJU12 N 2010-01-01 00:00:00 126100 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0988/#anf191