2348126 GR0987 Riksdagens protokoll 2003/04:87 Onsdagen den 24 mars 2003/04 87 2004-03-24 00:00:00 Jordbrukspolitik m.m. föredragning av utskottsärende med eventuell debatt EC6F578B-BC30-4F76-914B-B46479910CFC 212 SVEN-ERIK SJÖSTRAND (v) v Herr talman! Etik, miljö och säkra livsmedel är mål som de flesta ställer sig bakom. Den jordbruksproduktion som vi har ska tillgodose dagens behov av livsmedel utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. Gör den nu detta? En annan viktig fråga är om konsumenterna och samhället känner trygghet och förtroende för Sveriges bönders produktion. Om man försöker besvara frågorna måste man fundera på om försök har gjorts att förebygga de risker och problem som vi ser inom jordbruket och om försiktighetsprincipen tillämpas. Och är det så att livsmedel från djur och foder inte innehåller halter av oönskade ämnen som kan innebära risker för människor, djur eller natur? Vi måste också fundera på om användningen av bekämpningsmedel är behovsanpassad och restriktiv och hur det är med vårt dricksvatten. Innehåller det halter av bekämpningsmedel, eller har vi reducerat kvävehalterna i jordbruket så mycket att nitrathalterna i dricksvattnet inte riskerar att påverka människors hälsa? Och hur är det med vårt etiska ansvar vad gäller att tillförsäkra en god omsorg om djur och natur? Och är det dessa kunskaper och värderingar som styr utvecklingen? Behandlar vi djuren på ett ansvarsfullt sätt, och respekterar vi djuren som kännande varelser oavsett produktionsförmåga och egenskaper? Jag tycker att det är bra att Sveriges bönder säger nej till belgisk blå. Sveriges bönder säger nej till djur med svaga skelett och trånga bäcken. De har satsat på det motsatta, djur med starka ben och lätta förlossningar. Det är bra att samhället och många duktiga bönder sköter djuravel på ett bra sätt. Tidigare visade det sig att grisar fick en sjuklig stressgen när de avlades för att ge mer kött. Denna gen har nu avlats bort. Valet som gjordes var i stället grisar som gav mindre kött för att de skulle må bra. Trots ett ökat tryck från omvärlden och en ökad billig import är det viktigt att vi fortsätter att hålla kanske världens bästa djuromsorg som innebär att våra djur också ska vara friska av egen kraft, inte med hjälp av ständig medicinering. Lika självklart är det att vi ska säga nej till användandet av hormoner för att öka tillväxt och avkastning. Det är som att dopa idrottsmän. Bra miljö ger mindre stress och friskare djur, och det är självklart vårt ansvar. Arbetet för en hållbar livsmedelsproduktion måste alla medverka i. Det ansvaret får inte ligga bara på lantbrukaren. Samhället och konsumenterna måste tillsammans med producenterna ta ett gemensamt ansvar för information, kunskapsutveckling, kostnader med mera. Herr talman! Jag tror också att man i miljö-och jordbruksutskottet är ganska överens om att vi måste upprätthålla odlingslandskapets och åkermarkens förmåga att producera livsmedel. Men samtidigt med detta ska den biologiska mångfalden i mark, vatten samt kulturvärden värnas. Dessa viktiga frågor kan inte jordbruksnäringen ensam ta ansvar för. Att bevara det öppna och varierande odlingslandskapets unika natur och kulturvärden kräver samhällets aktiva medverkan. Att se längre än till det egna landets gränser och problem är ganska svårt. Men vi måste göra det. Globaliseringen har satt sina spår. Sambandet mellan de rikas och de fattigas liv har blivit tydligare. Och fler och fler förstår att bistånd inte är nog för att höja levnadsnivån i de fattiga länderna. Med en bra miljö- och jordbrukspolitik kan vi göra vår jord till en betydligt behagligare plats att leva på. Men bör vi inte också se till att alla beslut genomsyras av global rättvisa? Jordbrukspolitiken är tyvärr långt ifrån rättvis. EU:s och även USA:s jordbrukspolitik och handelshinder är stora stötestenar när det gäller global rättvisa. EU betalar sex gånger mer i jordbrukssubventioner än vad EU ger i bistånd. Och ett liknande absurt exempel är att Europas medborgare stöder sin mjölkindustri med 16 miljarder euro per år. Det är mer än 2 dollar per ko och dag. Hälften av världens invånare lever på mindre än detta. Under de senaste åren har EU:s jordbrukspolitik varit en av utskottets viktigaste frågor. I Vänsterpartiet har vi i ett särskilt yttrande utvecklat våra tankegångar om EU:s jordbruksreform. I en arbetsgrupp inom Regeringskansliet har man redovisat sina slutsatser och förslag i en departementspromemoria, och detta förslag bereds nu inom Jordbruksdepartementet. Enligt den information som finns i vårt utskott ska regeringen under april månad presentera sina överväganden i en skrivelse till riksdagen. Det innebär också att vi får ett bättre tillfälle att diskutera denna viktiga fråga, och förhoppningsvis har jordbruksministern möjlighet att vara med då. I detta betänkande har vi i Vänsterpartiet några reservationer, och jag vill yrka bifall till reservation 13 som handlar om småskalig livsmedelsproduktion. Jag och mitt parti tror att det vore klokt om regeringen kunde se över hur olika lokala initiativ till småskalig livsmedelsproduktion och förädling kan underlättas. Det finns flera goda exempel på att dessa lokala initiativ fungerar, och potentialen för att fler skulle kunna skapas finns. År 2001 tillkom det 497 nya företag i Jämtlands län. Det är ojämförligt det län i Sverige som har största andelen kvinnliga företagare bland de nystartade företagen. En del av denna utveckling har Eldrimner svarat för. Eldrimner är ett resurscentrum som erbjuder stöd och utbildning till företagare som vill satsa på småskalig livsmedelsförädling. Av dem som har utbildats vid Eldrimners resurscentrum är 75 % kvinnor. En del av utskottets ledamöter har träffat Eldrimner. De har varit på besök här i riksdagen, och de har berättat om oron och risken för att deras projekt kan tvingas läggas ned. Enligt vad jag har hört ser situationen lite ljusare ut just nu, och eventuellt kommer Eldrimner att få ekonomisk hjälp så att denna viktiga verksamhet kan fortsätta. Jag tror att det, precis som när det gäller industrihampodling, är ett väldigt viktigt exempel, där vi som utskott kan göra bra saker. Det är fina lokala projekt, och de kan ge många arbetstillfällen. Avslutningsvis vill jag säga att vi ju också kan konstatera att riksdagen ännu inte har fått någon redovisning av förslag till åtgärder som syftar till förenkling av regelverket, som skapar bättre förutsättningar för lokal och småskalig livsmedelsproduktion och som främjar etableringen av nya företag inom området. De här förslagen är tydligen under utarbetande i departementet, och det är min förhoppning att detta viktiga arbete prioriteras och handläggs skyndsamt. Herr talman! Jag står naturligtvis bakom alla Vänsterpartiets reservationer, men för tids vinnande vill jag yrka bifall bara till reservation 13. 0891897903314 GR01MJU10 N 2010-01-01 00:00:00 125869 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0987/#anf212