<anforande>
<dok_hangar_id>2348124</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:85 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2004-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>(forts. från 6 §) Konsumentfrågor (forts. LU8)</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>F6EF52A3-5B9B-43A3-AACE-EFD7D89E934D</anforande_id>
<anforande_nummer>83</anforande_nummer>
<talare>NICLAS LINDBERG (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Jag kan försäkra Henrik von Sydow om att jag befinner mig i verkligheten varenda dag, kanske till och med oftare än vad Henrik själv gör. Jag åker hem till min söderkommun i Stockholm vareviga dag. Jag är också ordförande i fullmäktigeberedningen, som jag sade. Vi är väl medvetna om alla de synpunkter som finns.
Därför försöker vi nu formulera garantier för hur bemötandet ska vara på förskolan när man kommer dit på morgonen och eftermiddagen och vilken service man ska få inom äldreomsorgen och hemtjänsten. Jag har inga annorlunda åsikter om att det ska vara höga krav på den service som den offentliga sektorn tillhandahåller. Men det ska inte ske genom att man likställer bilverkstaden och korvkiosken med akutvårdsmottagningen och dagmamman. Det är inte vägen att gå.
Återkom gärna med förslag om hur vi kan skärpa kraven i kommunallagen och de andra speciallagstiftningarna. Då kan vi diskutera saken.
</anforandetext>
<intressent_id>0634013303818</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>125470</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0985/#anf83</protokoll_url_www>
</anforande>
