<anforande>
<dok_hangar_id>2348124</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0985</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:85 Torsdagen den 18 mars</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>85</dok_nummer>
<dok_datum>2004-03-18 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Konsumentfrågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>CA7BC558-91F7-4D5E-BDF0-578A0EE9E432</anforande_id>
<anforande_nummer>6</anforande_nummer>
<talare>YVONNE ANDERSSON (kd) replik</talare>
<parti>kd</parti>
<anforandetext>
Fru talman! Jag blir nyfiken när Tasso Stafilidis stöder uppdelningen mellan medborgare och konsument. Jag är då tillbaka till den civilrättsliga konsumenträtten visavi offentliga tjänster. Vad är det för skillnad mellan att vara medborgare och att vara konsument? Behöver det vara det ena eller det andra?
Den andra frågan som jag har i samband med detta är: Varför ställer ni inte upp på att de offentliga tjänsterna får utsättas för samma krav som övrig verksamhet, när ni ändå vill ha en högre kvalitet och utvecklad säkerhet, till dess att ni har hittat metoder för att utveckla det?
</anforandetext>
<intressent_id>0223175563813</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01LU8</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>125393</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0985/#anf6</protokoll_url_www>
</anforande>
