<anforande>
<dok_hangar_id>2348123</dok_hangar_id>
<dok_id>GR0984</dok_id>
<dok_titel>Riksdagens protokoll 2003/04:84 Onsdagen den 17 mars</dok_titel>
<dok_rm>2003/04</dok_rm>
<dok_nummer>84</dok_nummer>
<dok_datum>2004-03-17 00:00:00</dok_datum>
<avsnittsrubrik>Vissa näringspolitiska frågor</avsnittsrubrik>
<underrubrik></underrubrik>
<kammaraktivitet>föredragning av utskottsärende med eventuell debatt</kammaraktivitet>
<anforande_id>472DAF9C-B3E4-44CB-8EC3-CB604AF1284B</anforande_id>
<anforande_nummer>199</anforande_nummer>
<talare>CARINA ADOLFSSON ELGESTAM (s) replik</talare>
<parti>s</parti>
<anforandetext>
Herr talman! Vi är överens om att det finns ett problem. Men det är också en annan sak. När vi jämför oss i Sverige med andra länder och hur företagsnedläggelser går till är det viktigt att vi kommer ihåg att vi i Sverige har ett helt annat upplägg vad gäller kollektivavtal.
Vi har kollektivavtal mellan arbetsgivare och fack i stället för lagstiftning i samhället. Det är en av anledningarna till att det är billigare att lägga ned i Sverige. I andra länder har man inte den fackliga rörelsen. Den är inte så stark som den är i Sverige. Det är inte så många av de anställda som är medlemmar i fackförbund av olika anledningar.
Det gör att det skiljer i kostnader. Man har i stället i de olika länderna gått via lagstiftningsvägen för att de anställda ska känna en form av trygghet. Det är viktigt att man har med sig den bilden när man diskuterar de här frågorna.
</anforandetext>
<intressent_id>0731809135516</intressent_id>
<rel_dok_id>GR01NU10</rel_dok_id>
<replik>Y</replik>
<systemdatum>2010-01-01 00:00:00</systemdatum>
<systemnyckel>125332</systemnyckel>
<protokoll_url_www>https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0984/#anf199</protokoll_url_www>
</anforande>
