2348116 GR0977 Riksdagens protokoll 2003/04:77 Torsdagen den 4 mars 2003/04 77 2004-03-04 00:00:00 Författningsfrågor föredragning av utskottsärende med eventuell debatt DF9E84E8-9355-44ED-8B8F-3022D20D1EB4 77 MATS EINARSSON (v) v Herr talman! Det här betänkandet ger nog en rätt bra bild av hur författningsfrågorna kommer att behandlas i riksdagen under de kommande åren. Snart sagt allt på författningspolitikens område kommer att avslås med hänvisning till den kommande författningsöversynen - än så länge bara kommande författningsöversynen. Men vi får väl ta ett gemensamt ansvar för att den konstitutionella debatten inte tystnar i riksdagen i väntan på utredningsresultatet. Det tror jag nämligen vore till förfång såväl för utredningen som för riksdagens ställning i det offentliga samtalet. Vänsterpartiet välkomnar dock en författningsöversyn, men inte därför att vi tycker att den gällande författningen är behäftad med några betydande konstruktionsfel. Den författning som vi har genomsyras av det som kan kallas för folksuveränitetsprincipen, det vill säga tanken att ingen makt ska stå ovan riksdagens utom folket självt. All offentlig makt utgår från folket, säger regeringsformen, men den säger också att det allmänna ska verka för att demokratins idéer blir vägledande inom samhällets alla områden. Fundera en stund på vad det skulle kunna innebära, till exempel vad gäller makten över de ekonomiska förhållandena i vårt land! Tre av våra fyra grundlagar - regeringsformen, tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen - är uttryck för en demokratiskt radikal tradition som det är viktigt att försvara, inte minst i dessa tider av demokratiska underskott. En annan grundsten är självfallet det proportionella valsystemet, som jag menar är helt avgörande för såväl representativitet som legitimitet för det politiska systemet. Samtidigt är det enligt vår uppfattning viktigt att grundlagarna är en levande lagstiftning som är relevant och giltig, såväl till bokstav som anda. Det vore olyckligt om delar av författningen tilläts bli obsolet och fick ersättas av konstitutionell praxis och omfattande omtolkningar, som blev fallet med 1809 års regeringsform. En löpande revidering av grundlagarna är därför nödvändig för att bibehålla deras styrka och betydelse, och så har också skett sedan 1974. Nu kan det dock vara tid för en mera övergripande översyn, som inte främst syftar till att lösa avgränsade och identifierade problem utan mer ser till helheten. En viktig utgångspunkt för den förestående analysen är, menar jag, att inte anlägga ett alltför snävt statsrättsligt eller juridiskt perspektiv, utan att lägga särskild vikt vid regeringsformen, eller snarare de konstitutionella förhållanden och de institutioner som regeringsformen reglerar och hur de samverkar med samhället och med medborgarna. Här krävs naturligtvis såväl ett klass- som ett könsperspektiv i analysen. I en motion tar vi upp behovet av just en kritisk granskning och analys av författningen ur ett könsperspektiv. Grundlagarna kan ju förefalla könsneutrala, om vi bortser från att medborgaren enbart omtalas som "han" i texten, men författningen kan inte förstås isolerad från det samhälle där kvinnor och män är långtifrån likställda som grupper. Erfarenheterna från andra områden visar betydelsen av just ett könsperspektiv, till exempel lagstiftningen kring kvinnomisshandel och prostitution, där en äldre, formellt könsneutral lagstiftning, dolde de faktiska könsmaktsrelationerna och därför missgynnade kvinnor. Författningsöversynen är enligt vår och utskottets uppfattning en utmärkt ram för en analys av författningen ur ett könsperspektiv, till exempel i form av ett särskilt forskningsprojekt inom utredningens ram, och mig veterligt vore det första gången en sådan analys görs någonstans i världen. En annan fråga som borde vara självklar i en författningsöversyn är ju frågan om statsskicket. Herr talman! Hur länge ska vi dras med den anakronistiska pinsamhet som kallas monarki? För några veckor sedan såg vår icke valde statschef till att diskussionen om statsskicket fick ett nytt uppsving. Det är inte första gången, och det är säkert inte heller sista gången. Till dem av er som fortfarande hoppas att den numera rätt välkända Torekovkompromissen innebär att frågan om monarkin är avförd vill jag säga: Glöm det! Debatten kommer tillbaka igen och igen, och varje gång med allt större styrka. Och för varje gång undermineras de redan rätt illa åtgångna monarkistiska befästningarna ytterligare en smula. Som ett led i denna undergrävande verksamhet har jag nöjet att yrka bifall till reservation nr 2 om monarkins avskaffande. Reservationen kommer eventuellt inte att bifallas av kammaren den här gången, men riksdagen kommer ändå att ta ett litet litet steg i republikansk riktning genom att bifalla utskottets förslag att regeringen ska ges till känna vad vi anför om behovet av större öppenhet och insyn i de kungliga hovstaterna, som ju helt finansieras med offentliga medel men som till stor del fortfarande är undandragna offentlig insyn och normal revision. Det har alltid varit Vänsterpartiets uppfattning att detta förhållande är ohållbart, och vi noterar nu en bred uppslutning kring vår ståndpunkt. Inom parentes sagt har Moderaterna naturligtvis fattat det här helt riktigt; detta är ett litet litet steg i republikansk riktning. Folkpartiet har fattat fel; detta är inte ett sätt att stärka monarkin. Slutligen ska jag på det fåtal minuter jag har kvar ta upp en helt annan fråga. I samband med att riksdagen våren 2002 behandlade vissa grundlagsändringar uppmärksammades en principiellt viktig formfråga. Som bekant kan en vilande grundlagsändring underställas folkets prövning i folkomröstning i samband med valet. Ett yrkande om en sådan folkomröstning kan framställas av minst en tiondel av riksdagens ledamöter, och den ska framställas inom 15 dagar från det att riksdagen antog den vilande grundlagsförändringen. Den här gången behandlades ändringen under en av de sista dagarna före sommaruppehållet, vilket innebar att 15-dagarsfristen inte kunde utnyttjas. Björn von der Esch, som är närvarande i kammaren, var den som i praktisk handling uppmärksammade problemet. Till detta kommer det faktum att om riksdagen hade fattat beslut om prövning av folkomröstning under de sista dagarna är det tveksamt om det ens var praktiskt möjligt att genomföra en sådan folkomröstning med så kort varsel. Det här har jag tagit upp i en motion, och den är grundligt behandlad av utskottet och utskottets kansli. Det finns en särskild bilaga till betänkandet med en utredning av detta, men tiden tillåter inte att jag går närmare in på detaljerna i den. Jag kan säga att utskottet idkar viss självkritik i det att vi säger att det är utskottets och kammarkansliets ansvar att se till att de här frågorna behandlas i så god tid att riksdagsordningens regler vad gäller tidsfrister och så vidare kan utnyttjas och också att en folkomröstning kan genomföras. Här tas också upp det andra problemet som vi stötte på, nämligen hur man paketerar grundlagsändringar. Nu sammanfördes ett ganska stort antal ändringar, som inte helt och hållet hängde ihop, i ett paket på våren. Hur blir det då när det likalydande beslutet ska fattas på hösten? Jo, då tas det i ett sammanhang, i ett beslut. Då uppstår det förhållandet att partierna inte kan fullfölja sina ställningstaganden från våren, för då har man haft möjlighet att ha reservationer i enskildheter. Det kan vi inte göra när det andra beslutet kommer. Och, vilket kanske är allvarligare, hur gör man vid en folkomröstning? Vilken del av grundlagsändringspaketet kan underställas folkomröstning? Är det bara helheten, eller kan man bryta ut en särskilt kontroversiell del? Här har vi sagt att ansvaret ligger på utskottet att se till att beakta de här sakerna när vi så att säga paketerar våra grundlagsändringsförslag i framtiden. Motionen från mig föreslås avslås, men med tanke på den grundliga behandling som motionen har fått i utskottet har jag inga som helst problem med att yrka bifall till utskottets förslag även i denna del. Jag står naturligtvis bakom alla de reservationer där Vänsterpartiet finns antecknat, men för att spara tid vid voteringen nöjer jag mig alltså med att yrka bifall till reservation nr 2. 0548089226618 GR01KU9 N 2010-01-01 00:00:00 124566 https://www.riksdagen.se/sv/dokument-och-lagar/dokument/protokoll/protokoll_GR0977/#anf77